Årets låååååååååååååångtråkigaste fredag?

Det finns många sätt att beskriva leda. Det är råjobbigt, det gör en sjukt slö och får en att inte idas ens nåt. Författaren Fernando Pessoa skriver att trötthet, vantrivsel och långtråkighet ingår i ledan, utan att något av de tillstånden för den skull är leda. - Det här med att ha tråkigt är väldigt mycket en attitydsfråga, säger Billy Ehn som är etnolog vid Umeå Universitet. Billy har ett brinnande intresse för att göra kulturanalyser av sådant som faller mellan alla stolar och ingen bryr sig om, det som är odramatiskt och intetsägande. Som väntan. - När fantasin inte räcker till för att underhålla en själv så har man tråkigt. Själv har jag den hållningen att jag aldrig ska ha tråkigt och har därför alltid med mig något att läsa eller en anteckningsbok. I boken När ingenting särskilt händer har Ehn tillsammans med Orvar Löfgren studerat sådant som väntan och dödtid, fenomen som har mycket att göra med leda och tråkighet.Vad finns det för koppling mellan väntan och tristess?- För det mesta förknippar folk väntan med det som är påtvingat, att man måste stå i en kö eller att man inte kan få det man vill ha på en gång. Den tiden från att man börjar vilja ha någonting tills att man får det, alltså väntetiden, kännetecknas av att man tycker att man slösar bort tiden, att det inte händer någonting och att man inte gör någonting. Och då har man jättetrist.- Men man kan ju vända på det, väntan kan ju också vara löftesrik, vilsam och avspänd jämfört med att vara jäktad och stressad, som man säger att nutidsmänniskan är. Det ger väntan utrymme för meditation. Så det växlar.Även om dödtid kan vara tillsynes innehållslös så gör vi väldigt mycket medan vi väntar, som att tävla om att hinna först i snabbköpskön, till exempel.- Men väntetiden är inte något man tycker är kul, den tiden är något man dödar, fördriver. Det upplever de flesta som långtråkigt. Den typens tristess kan man kalla för situationell leda och det är väl samma påtvingade känsla som gjorde långfredagen så lidelsefull tid förr i tiden. Att långfredagen verkligen har varit en fruktansvärt tråkig dag förr i tiden, en plågodag då man skulle ta del av Jesu lidande, verkar det vara många som håller med om. - Jag minns från barndomen att ingenting var öppet och att det skulle vara stilla, berättar Billy. Man skulle helga den där dagen på något vis, den skulle vara ett lidande som var förknippat med Jesus. Det var inte meningen att man skulle ha roligt, man skulle bara uthärda, och tiden gick på något vis långsammare då, eftersom man inte fick ha roligt egentligen. Det där försvann gradvis, jag minns inte riktigt när, men det har blivit allt mindre och mindre betoning på att det är långfredag. Historikern Peter Englund skriver om ledans historia i sin bok Tystnadens historia och andra essäer och berättar där att ledan är en relativt ny sinnesstämning som upptäcktes först i slutet av 1700-talet och att det sedan bredde ut sig och problematiserades under 1800-talet. - Det är många som kopplar ihop leda och tristess med moderniteten och välfärd, säger Billy. Att risken för tråkigheter blir större ju bättre vi får det eftersom att vi får mer och mer tid till vårt förfogande och med det också högre krav på att ha kul. Det handlar inte längre bara om att överleva, det handlar också om att ha ett intressant liv.Existensiell leda
I dag förknippar man inte påsken med samma saker som förut. Nu är det mer fokus på maten, godiset och skidsemestern, påsken har blivit en njutningarnas tid. Och njutningar har ett förrädiskt förhållande till ledan. Enligt filosofen Kant så känner "människan sitt liv genom handlingar och inte genom njutning och att det njutningsfyllda livet därför av nödvändighet kommer att bli tomt och tråkigt". Så kanske har samma världsomsvängning som gjort påsken roligare också berett väg för en annan sorts tråkighet - den existensiella ledan. Den som finns där när man vaknar på morgonen av att man är trött, vissen och oviss och som sköljer över en för att man vet att man inte har något viktigt att göra just den dagen. Eller den leda som kommer för att man är inaktivt och inte kommer igång med någonting vettigt, och det inte för att man inte vill eller för att det inte finns något att göra, utan bara för att man helt enkelt inte kommer igång. Att lida utan lidelse, att vilja utan vilja.- Håglöshet är ett bra ord i de sammanhangen, säger Billy. Om man väntar på att en själv ska göra någonting, varför gör man det då inte? Det är väldigt motsägelsefullt. Det borde vara lätt, men det är ofta just det lätta som man stupar på. Det är intressant.I boken Långtråkighetens filosofi, skriver norrmannen Lars H. Svendsen att ledan alltid innehåller ett budskap. Människan "har tråkigt för att livet saknar mål och mening, och tråkighetens uppgift är att göra oss uppmärksamma på just detta". Kanske har tråkigheten i sig tagit över Jesu lidandes uppgift och kanske har människan, med sina försök att undfly långtråkigheten, skapat en egen leda som kommer oändligt mycket oftare än bara en långfredag om året.