Juno. Två ord: Paulie Bleeker. Gift dig med mig. The Dark Knight. Det enda negativa med Joker är att Heath Ledger gick och dog innan han fick motta sin Oscar för rollen. Sweeney Todd. Det var två timmar av fullständig chock på Filmstaden när jag såg den. Sönderskurna människor och blodfontäner och kannibalism. Jag vet inte hur det gick till, men det funkar. Twilight. Jag är en tonårstjej. Då faller man för sådant här. Jag har antingen sett för få eller för dåliga filmer i år. Det finns dock en rätt hyfsad chans att Yes Man fyller tomrummet den 19 december. Årets bästa sajter: 1. Bloggar i allmänhet. 2008 var bloggfeberns år i Sverige. Jag undrar när inflationen gör intåg i bloggosfären - någon gång måste vi väl tröttna på Blondinbellor och Kenzor? 2. Lastfm.se. Det kanske bara är jag som är statistikjunkie, men jag tycker att det är barnsligt roligt att följa min egen musiksmaks utveckling. 3. Bilddagboken.se. Eftersom att jag fortfarande vågar vägra Facebookberoendet är bdb grymt för att hålla koll på vad vänner gör när jag är på andra sidan jorden.
Årets konsert:
Lykke Li på Umeå Open. Jag var inte särskilt flitig i mitt konsertbesökande år 2008 - hade jag varit det hade det kanske varit Conor Oberst, The Hives, Säkert! eller Kent som stod på den här listan. Men Lykke Li är ju inte fy skam. Snarare är hon en liveartist som heter duga.
För mig var 2008: ett år som tillbringades på resande fot. Sammanlagt har jag varit borta i sju månader i år - huvudsakligen i USA, men också i Thailand, Tyskland, Frankrike och Jämtland.Årets händelse:
Att välja något annat än det faktum att jag förvandlades till utbytesstudent är att ljuga. Min USA-flytt är sannolikt inte bara årets utan livets händelse, åtminstone hittills.
På tolvslaget:
Står jag nog i en stuga vid Lake Havasu i Arizona och skålar i Coca-Cola. Eller vad amerikaner nu gör på nyår.
Årets bojkott:
Glasvegas. Eftersom att jag lever i exil för tillfället var jag rätt sen med att höra om Glasgowfenomenet, men när jag väl gjorde det var det idel lyriska kärleksutrop från diverse kritiker. Jag väntade mig alltså något helt enastående, något spännande och framför allt nytt. Så jag youtubade ett par låtar, och fick höra ... poprock. På skotska. Förlåt, kära kritikerkår, men jag kan inte för mitt liv förstå grejen.
Årets upptäckt:
Los Campesinos! Cardiffs sju studsigaste energiknippen spelade sig rakt in i hjärtat på mig en marskväll vid Äppletscenen i Umeå Folkets Hus. Två album och oräkneliga låtcitat senare är de parkerade i On-the-go-spellistan i iPoden och hjälper till att göra världen lite färggladare och mig lite dansigare.
2009 hoppas jag: Att Annika Norlin blir Säkert! igen, att jag får slänga min fyrkantiga graduationhatt högt upp i luften 11 juni, att sommaren blir festivalfylld och att medieprogrammets uppehållsrum har kvar en soffplats åt mig när jag återvänder.