Jag menar inte att det är nödvändigt med pur genialitet, men det är långt mer attraktivt än hur det var när hon slog igenom som soloartist, och bara var något slags väsen som sprang omkring i animerade skogar och kunde höra gräset växa, typ.
Hon tillhör ju en exklusiv skara, det är hon och Radiohead och inga andra, M.I.A., möjligen, som kan göra storsäljande mainstreammusik med så tydliga konstnärliga ambitioner utan att bli helt obegripliga.
Även om det är nära
ibland, det obegripliga. Vilket jag som bekant inte heller har några problem med. Om det inte vore för att varje släpp ska vara en mediahändelse utan dess like.
Biophilia släpps inte bara som en skiva utan dessutom som smartphone-appar. Vad man ska göra med dem övergår mitt förstånd, lite samma som med Radiohead när de gör dagstidningar och 50 olika remix-versioner på senaste skivan.
Jag blir mest bara irriterad, för vad är grejen med det här entreprenörskapet som ska premieras? Duktig kapitalist, liksom? Skulle inte tro att jag gratulerar det.
Och när jag ändå är i gnällläge, så vet jag inte riktigt vad jag ska ha musiken till heller. Med mer än att jag ändå slår på den igen. Och igen. Fastän det inte finns något att hänga upp upplevelsen på, inga hookar eller melodier som känns självklara. Men inte förväntar jag mig det när jag lyssnar på, säg, Ornette Coleman eller Sibelius heller.
Och kanske är det så denna skiva bör uppfattas. Som "ren" musik, fri från de vanliga konventionerna, fri från de allmängiltiga populärkulturella konnotationerna. Fast då blir jag irriterad igen, när jag tänker på de här apparna. Tänker: hybris. För vänder man världen ryggen, bör man väl VÄNDA VÄRLDEN RYGGEN? Med versaler, alltså verkligen undvika den, inte göra anspråk på den?
Eller, jag vet inte. Kanske är det texterna, för de är jättebra. Eller om det är låtar som Virus, där hon tangerar, rent av passerar, såväl Aphex Twin som Beach Boys. Kanske är det den verkligen märkvärdiga rösten helt enkelt, den där som inte verkar kunna sjunga falskt eller okänsligt hur lite kraft hon än lägger bakom.
Vad hon än gör kan hon göra lite till. Kanske är hon ett väsen och de här apparna kanske är andra, skivbolag och dylikt, som försöker kapitalisera på henne. Är Björk i själva verket King Kong, en mytisk varelse från en ö långt borta? En jätte helt enkelt, inte en liten älva eller ett näpet skogsrå? Vi säger så, och hejar på när hon lägger västvärlden för sina fötter.