Ett steg i rätt rikting av Morten Søndergaard nominerades till Nordiska rådets litteraturpris när den kom ut i Danmark år 2005. Men dansk litteratur ligger lika lite som turkisk eller kinesisk litteratur särskilt högt på de svenska förlagens önskelistor. Försäljningsavdelningarna är inte så lite snävt anglosaxiska i sina urval av vad som översätts till svenska, det som slinker emellan från "mindre" språkområden som franska eller tyska är lätt räknat, för att inte tala om översättningar från portugisiska eller olika afrikanska språk.
Och som Morten Søndergaard är poet, och därmed skriver poesi, blir han förstås än mer svårsåld och därmed än mer dissad av de stora jättarna. Det är följaktligen ett litet förlag, Rámus, som nu sju år efter att boken kom ut, översatt den och gjort den tillgänglig för en svensk publik. I sammanhanget bör nämnas att den redan finns översatt till engelska, italienska, tyska och serbiska!
Men nog bråkat - för även om vi fått vänta länge, så har det varit värt att vänta.
Søndergaard skriver med lätt hand, närmast som små anteckningar, småpratsaktigt. Det ger intryck av att ha gått väldigt enkelt, vilket brukar vara beviset och tecknet på att det är oerhört väl genomarbetat. Ett steg i rätt riktning undersöker gåendet. Ordet och fenomenet. Benen som går, tiden som går, rörelsen, muskelkraften och spåren gåendet lämnar efter sig.
I en dikt hänvisar han till fotspåren efter två människoliknande varelser som lämnat fotspår efter sig i vulkanisk aska för 3,6 miljoner år sedan. Den ena av dem vände sig om - vilket ger Søndergaard associationen till Orfeus och Eurydike. De återkommer sedan i en annan dikt, då inplacerade i den tid vi nu lever. De går runt på Köpenhamns gator och i italienska kyrkor och tittar på konst som skapats av da Vinci och Leonardo, det vill säga efter den grekiska antiken och deras "egen" tid. Just själva funderandet kring tiden som ett gående ger läsaren enkelt egna länkar in i texten, för vem går väl inte. Vem har väl inte själv funderat över den tid som varit, och vart den tog vägen?
Delar av samlingen är skrivna i dagboksform, vilket ytterligare förstärker intrycket av lätthet och att dikterna är författarens egna personliga reflektioner kring tiden och gåendet som han bara strör runt sig. Allt är rörelse.
"Utkommer i. Lever i. Älskar i. Det vi stretar i. Det som alla
frågesporttävlande kastas tillbaka i när de svarar fel."
Men så mitt i detta lättsinniga funderande kring rörelsen:
"Ta dig samman för tiden går
och bruset är kompakt. Det kan inte filtreras bort. Det har kommit
för att stanna. Det är upp till dig om du vill ta sakerna på allvar."
Själv blev jag förtjust och förundrad över all klokheten. Kommer nog att återvända till Søndergaard om och om igen. Översättaren Jonas Rasmussen märks inte på sidorna, vilket är det otacksamma öde en god översättare strävar efter.