Äntligen avgick minister Stegö Chilò

Kultur och Nöje2006-10-17 06:00
När Horace Engdahl i förra veckan öppnade den något knarriga dörren i Börshuset i Stockholm och tillkännagav att Orhan Pamuk utsetts till Nobelpristagare i litteratur, hördes inte det i sammanhanget bekanta ordet "äntligen". Det hade inte passat - över Orhan Pamuks Nobelpris svävar inget "äntligen".
Det gör det däremot över kulturminister Cecilia Stegö Chilòs avgång och över Sverige dras nu en tillfällig suck av lättnad.

Inget förväntat
Utnämningen av henne var en så kallad högoddsare, inget man förväntat sig av en Fredrik Reinfeldt som pratat sig varm för "ett nytt arbetarparti" och breda politiska lösningar. Tanken att han skulle hämta sin kulturminister från den allra yttersta högerkanten är oroande och frågan är vem som nu ska komma i hennes ställe.
I ett pressmeddelande erkänner Stegö Chilò visserligen att hon begått oacceptabla förseelser när hon inte betalat TV-avgiften på 16 år och dessutom inte heller sociala avgifter för sin hemhjälp, men lägger till en passus om att det ju faktiskt skedde innan hon blev statsråd. Som om det skulle ha någon betydelse, som om moralen har ett bäst-före-datum - före och efter statsrådsutnämning. Dessutom har hon mage att påstå att Radiotjänst och Transportarbetareförbundet stoppat hennes ambitioner att reda ut situationen.
Nej, äntligen är ordet. Äntligen avgick hon, hon som dessutom varit för feg att erkänna att hon skolkat från TV-avgiften av politiska skäl.

Anledning till oro
Frågan är nu hur det blir med tillståndstiden för det av henne så föraktade public service - den som plötsligt bantades ner från utlovade sex till tre år. Förmodligen händer ingenting och det är ju som sagt var statsministern som utser sina ministrar.
Det finns alltså anledning till fortsatt oro.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!