Lars Lundkvist, en av våra finaste poeter har avlidit, ser jag i telegrammen. Han blev 84 år och hans många fina lyriksamlingar har en självskriven plats i en anständig bokhylla.
Jag kan inte säga att jag kände honom, men genom hans dikter gjorde jag det ändå på något vis. I början av 1980-talet träffade jag honom ett par gånger på Medlefors folkhögskola. Han var ofta gäst där när Norrländska författarsällskapet höll sina kurser och årsmöten.
Jag kan minnas sällsamt stillsamma kvällar när Lars Lundkvist satt och pratade om sitt skrivande. Anspråkslöst och ändå helt fängslande. Han hade ett mjukt sätt att prata på, ständigt en mild humoristisk doft i rummet.
Värdigt, skulle jag säga. Som hans diktsamlingar. Hans tvåradiga verser, ofta dessa korta tvåradiga verser, fyllda av klokskap och erfarenheter.
Respekt, som man säger. Och många anledningar att fortsätta läsa honom.