Vem är egentligen Kulturmannen? När Åsa Beckman, kritiker i Dagens Nyheter (27/4), levererade sin spaning om en utdöende människoart var det tyvärr utan konkreta exempel.
I hennes ögon är han en i grunden ganska blek person. Utan genialiteten hos en Ingmar Bergman, en Picasso eller Hemingway, lyckas han genom orubblig tilltro till sin egen förmåga tjusa kvinnor och män som är yngre än han själv.
Beckman gör honom till en negativt laddad figur som låter den egna konsten och friheten gå före precis allt.
Att hon själv som ung blev utsedd till en äldre kulturmans botemedel mot livsledan har betydelse för hennes analys. Att hans hegemoni verkligen har fallit ser hon bevis för i hur hans skildras i aktuella filmer och romaner.
Men vi andra då, som inte har några beckmanska kulturmän i vår närhet och därmed också har lite svårt att ser hur det här verkligen berör oss? Lugn. Elin Grelsson menar i Göteborgs-Posten (19/5) att Kulturmannen ersatts av Mediemannen vars livskriser slutar i upphöjda krogshower eller nya tv-serier om att även komiker och skådespelare kan fotografera.
Men, som Adam Svanell konstaterar i Svenska Dagbladet (22/5), handlar inte den här förvirrade debatten i så fall om narcissistiska män i allmänhet, oavsett yrke?
Allt medan alltför många kvinnor fortfarande gråmusar sig fram utan att skildra sin kamp i sex fantastiska böcker. Där finns en del att göra.