Annastina Eriksson: Livet brutet som ljuset i glas

Annastina Erikssons glasskulpturer som visas i Konsthallen är centralt placerade i det första stora rummet och fångar genast blicken. De svänger i taket, växer upp ur golvet och suger fast sig i väggarna. Här måste man bara stanna upp. Nu är glas i sig ett fascinerande material, flytande och ändå stelnat. Sand upphettad till något annat, nästan levande, där ljuset bryts genom en klar eller infärgad massa. Och varje dag för vi glas till munnen för att släcka törsten. Glaskonst, det förfinade behandlade glaset, kan däremot komma att motverka känslan av levande materia. Det blir dekorativt, placerat alltför långt in i rummet och orörbart med kontrollerade blåsor att förtjusa sig över. Annastina Erikssons glaskonstverk i Inre och yttre boningar hör inte till den senare gruppen. De bär istället en mycket stark känsla av det levande och farliga. I det gjutna glaset hittar jag hårda metalltrådar, ibland hårfina men också som vassa, styva järntrådar. Eller så har hårda spiraler hämtade från något verkstadsgolv tryckts in i den mjuka massan. Glaset självt är ofta knottrigt och efterliknar strukturen i inre organ som hjärna eller lungor.I serierna Hjärnkontor eller Stjärterum omsluter ett gropigt klarglas färgade plattor. I den svit som hänger från taket har glaset istället fått forma sig i cirklar likt en tjock glasyr. I cirkelformen vilar sedan rektangulära hus. Verken har döpts efter skeenden i kroppen. Det största heter Blodomloppet, det vassaste Elaka celler.
Hus och kropp, kroppen som hus eller huset som kropp, är också återkommande motiv i hela utställningen. Två meterhöga tresidiga glasskulpturer sänder ut signaler om vad det hela kan handla om. Den svarta med en sönderbruten barnhög kropp heter Katastrofen, och den ljusa med ett tydligt rött levande organ på hjärtats plats i en nu hel kropp, Harmoni. Något fasansfullt har hänt. Men denna sjukdom, olycka och kanske död som ställt allt på ända, har samtidigt givit konstnären en kraftig impuls att utmana det sköra glaset. För besökaren har det blivit en utställning som inte tömmer sig i första taget.