Animal Collective blir bara bättre

Brooklyns Animal Collective har antagligen utvecklat sextiotalets amerikanska orkesterpop (Beach Boys, The Association, Millenium, Left Banke med flera) så långt det i dag är fysiskt möjligt. Efter några enorma men spretiga skivor landade man på allvar i Pet Sounds-land på förra årets Strawbewrry Jam. Merriweather Post Pavillion är en ytterligare förfinad version av denna. Efter fem skivor, och några soloplattor från bandets medlemmar, börjar man bli bekant med Animal Collectives markörer: shufflen som växlar mellan 3/4- och 4/4-dels takt, stämmorna, de afrikanska influenserna, drone- och technoelementen. Och så förstås harmoniserandet, stämsången och de underbara melodierna. Låtar som Bluish och Also Frightened, faktiskt alla låtar här, är presumtiva favoriter när det blir dags att sammanfatta det bästa med Animal Collective. Att jag delar fyra hästar och inte fem beror bara på att utvecklingskurvan fortfarande pekar spikrakt uppåt. Och vad ska jag ge nästa skiva om den är ännu bättre? Allt pekar ju på att den kommer bli det, även om jag inte kan föreställa mig hur.

Animal Collective blir bara bättre

"Att jag delar fyra hästar och inte fem beror bara på att utvecklingskurvan fortfarande pekar spikrakt uppåt", konstaterar Mattias Alkberg som lyssnat på Animal Collectivs nya och hoppas att nästa blir ännu bättre.