Publiken välkomnas till Girl World. En värld som ger livet nya spelregler. Det handlar exempelvis om att kunna ta sig fram i skolbyggnaden, förflytta sig mellan klassrummen utan att bli trakasserad av de jobbiga killarna från klass 7C. Det gäller att ha en strategi, en tjejkarta för att klara dagen och okej om det är en snårskog, bara man är fullt medveten om att vissa passager tar man bara på egen risk.
För kommer man som ung tjej på avvägar, tar RYKTET hand om en. Och då spelar det ingen roll vad som egentligen har hänt eller inte hänt. För det måste väl hänt något om det uppstått ett rykte, eller..?
Pjäsen Balansakt handlar om unga flickor. En pjäs fylld av igenkänning för alla oss som en gång varit en ung flicka på högstadiet där frågor om hur långt man kan gå för att vara den som tillhör och få vänner står i fokus. Men också relationen till det unga pojkar. Helt enkelt, hur vi alla socialiseras till underordning och överordning beroende på vårt kön. Att unga flickor måste relatera till "killockuperade" områden. Tiggde hon om att bli klämd på brösten, eller inte? Och vem har patent på sanningen? Vinnaren så klart, som genom hela historien.
Liv Elf Karlén bjuder på ett spännande och angeläget manus där de två skådespelarna Maria Åberg och Amanda Dahlgren gör allt i sin makt för att gestalta pjäsen fyra roller. Och trots en hel del glimrande replikskiften som tar en tillbaka till en mycket ung värld försvinner en del av pjäsens tydlighet i svårigheten som publik att navigera mellan karaktärsbytena. Vem talar nu? Är det "tjejen" - den symboliska karaktären eller någon av de två bästisarna? Det upptar tyvärr tankarna, liksom att pjäsen som framförs i ett rasande tempo aldrig riktigt landar varken i karaktärer eller publik. Ord måste bearbetas, sjunka in. Denna angelägna pjäs hade tjänat på några temposkiftningar. En paus nu och då för eftertanke, men också större plats för skådespelarnas gestaltningar.