Det är första gången som Norrbottensteatern bjuder in till scensamtal när skådespelaren, regissören och författaren Frej Lindqvist delar med sig av sin rika och långa karriär inom teatern.
Kvällens tema är komik och fars men det blir också många anekdoter när Frej Lindqvist möter publiken. Och en hel del skratt. För Frej Lindqvist bjuder på sig själv, sina tillkortakommanden tillika succéer.
Bland annat när han som ung och nyutbildad skådespelare spelade en stor roll i en komedi på teatern i Åbo med en norsk regissör.
- Min inställning till yrket var att bli så bred som möjligt, men allt passar inte och ibland går det åt skogen.
För just denna komedi, där han bland annat hade Sara Arnia som medspelare, har lett till många samtal kollegorna emellan om detta stora fiasko. För fiasko blev det. Och den sågning han sedan fick i Hufvudstadsbladet i dess recension har förföljt honom.
- Då lärde jag mig att det inte går att lita på regissören i alla lägen, utan man måste lita till sig själv i första hand. Men jag tog tre dagars betänketid och beslutade mig för att fortsätta som skådespelare. På den vägen är det.
Men det har kanske främst blivit många succéer, som uppsättningen av Amadeus på Stockholms Stadsteater där Frej Lindqvist gestaltade den tidigare hovkompositören i Wien, Antonio Salieri, som fick se sin egen musikaliska talang blekna i jämförelse med geniet Mozart.
- Det fanns en spänning mellan medelmåttan kontra geniet som låg i tiden. Jag fick många telefonsamtal på nätterna där människor såg sig som Salieri, men kanske lite också som Mozart.
I dag ser sig Frej Lindqvist främst som regissör och det är som regissör han just nu arbetar på Norrbottensteatern med uppsättningen av farsen Kaos i kulissen.
- Det var på 1990-talet under Rolf Degerlunds tid som idén om att utveckla komedin som teaterform inom ensemblen på Norrbottensteatern förverkligades. Vi gav publiken tre goda komedier under tre år. När Karin Enberg tillträdde tog hon upp idén om ett nytt komediprogram som vi startade i fjol med pjäsen Alla älskar Norman. Kaos i kulissen är den andra pjäsen.
- Jag tror på långsiktighet. Att skådespelare får utvecklas tillsammans några år. Det försöker jag uppnå här i Luleå.
Han menar att komedi och framför allt fars är svårt, mycket svårt om det ska bli bra.
- Ska man lyckas med fars gäller det att sätta på sig en korsett av disciplin och låta verket ta hand om skådespeleriet. Annars blir förnedringen absolut total.
Och när han sedan ombeds reflektera över farsen och komedins låga status svarar han:
- Det har alltid varit ädlare att lida. Skratt har aldrig haft samma status och på teatern är det definitivt så.