Artisten Andreas Weise befinner sig på sitt livs första soloturné och trots att han bestämt sig för att vara personlig blev hösten känslosammare än han hade räknat med från början. Pappa Arne Weise gick bort den 25 september.
– Jag åkte ut på turné en vecka efter att han gick bort, det var inte riktigt så jag planerat min första turné. Det blev lite väl maxat, dessutom har jag en tvåårig dotter hemma som kräver sin uppmärksamhet, konstaterar han.
Under söndagen kommer han till Kulturens hus i Luleå med föreställningen "Nära Andreas Weise" – tre dagar efter att han följt sin pappa till sista vilan i Högalidskyrkan. Dagen efter begravningen uppträdde Andreas Weise i Umeå.
– Är det någon som lärt mig hur man kan tänka i den här branschen så är det just pappa. Han sa "i vårt jobb måste man bara gå upp på scenen". För mig är det också terapi med tanke på att det är en så personlig resa, jag pratar om mig själv på ett personligt plan för första gången. Det är ingen enkel sak att göra, man får bearbeta det i sjok.
Föreställningen handlar om hans egen musikaliska resa och Weise bjuder på ännu osläppta låtar. Men den behandlar också hans uppväxt och många personliga minnen.
– Jag har hållit på i nio år och alltid känt att något har saknats. Jag har haft otroliga framgångar emellanåt med olika turnéer och tv-program men aldrig riktigt känt att jag har nått hela vägen. Jag har sett i recensioner att folk gillar mig men kanske bara har fått se en sida.
Det var tv-programmet "Stjärnornas stjärna" som hjälpte honom att vara sig själv. 33-åringen kände att publiken uppskattade honom även när han pratade om jobbigare saker och efter att ha fått barn vågade han öppna upp då han "insåg att annat än egot var viktigt".
– Jag kände mig lite som en bluff, att jag vågar vara en känslosam person privat men inte utåt sett då jag skulle ha varit en clown. Någon gång måste man sätta stopp och våga visa vem man är, även för min egen utveckling. Det är en modig sak, säger han.
I "Nära Andreas Weise" berättar han om hur han förträngt jobbiga episoder ur uppväxten och att han kände att han behövde bearbeta dem när det var dags för sin första egna turné.
– Jag växte upp i ett hem med skilsmässa, alkoholism och ett påtagligt kändisskap. För en 20-åring är det kanske inte så jobbigt men för mig som femåring skapade det mycket identitetsproblem. Jag blev en väldigt orolig själ tidigt.
Responsen på hans personliga tilltal har inte låtit väntat på sig och Weise upplever att han fått betydligt starkare uppskattning av publiken än tidigare. Nu är det han som bestämmer vilken berättelse som framförs, ur hans perspektiv.
– Det här är första gången jag pratar om mina föräldrar och inte om vad de jobbar med. Det är en oerhörd befrielse att folk lyssnar på vad jag har haft för relation med min familj – inte vad jag har haft för relation till kända människor.
En bit in i turnén har Andreas Weise blivit bekväm med materialet, samtidigt som begravningen gjort att han åter kastats mellan känslorna.
– Nu sitter showen tightare än tidigare men det är klart att det påverkar dagsformen, man är ju mänsklig. Det har varit tufft under resan men jag har kämpat på och det har gått tillräckligt bra, säger han.
Han beskriver det som att "det har går upp och ner".
– Det är en speciell situation för alla människor att förlora en förälder men i det här fallet delar jag sorgen med miljontals människor och det blir väldigt skevt kan jag tycka. Sedan har jag en egen familj också och det blir mycket att tänka på ... samtidigt är jag ansiktet utåt för showen och mycket hänger på mig, så jag har inte så mycket val.
Att undvika landets norra delar när turnerandet känns tufft är ingenting han funderat på. Tvärtom.
– Jag räknade inte med att det skulle vara så jäkla bra publik när man var ny, men det har varit otroligt bra mottagande i både Luleå och Umeå.
