Andra röster och bilder från Irak

Svaret på den sista frågan är förstås ja - men det är sällan vi får ta del av de andra perspektiven och komma nära människorna i det härjade landet. Nu finns chansen om man tar sig till Bildmuseet i Umeå före 21 januari. I helgen presenterades utställningen Samtida arabisk bild: Irak. Det är den tredje delen i museets ambitiösa satsning på arabisk kultur. Samtliga har producerats av Fundació Antoni Tàpies i Barcelona. <SPAN class=mr>Plattform för möten </SPAN>Den nu aktuella utställningen beskrivs som en plattform för möten och utbyte av information. Tonvikten ligger på dokumentärfilmer från de senaste åren. Ett block handlar om exilirakier som återvänder. En annan del består av videoporträtt av irakiska kulturpersonligheter. Den ryktbare bloggaren Salam Pax bidrar med fyra videodagböcker som ger en inblick i vardagslivet. Ett fint bildspel visar fotografier från 1930-talet till "guldåldern" på 1970-talet. Man bör alltså helst ha gott om tid för att hinna orientera sig i och ta del av bildflödet. Den som blir trött av alla synintryck kan dra sig tillbaka en stund och vila ögonen på Faisel Laibis målning Kafé i Bagdad, uppblåst till muralformat på en vägg. Framför målningen står en sex meter lång bänk byggd av Talal Refit och döpt till Demokrati. Det är alltså inte alla som förknippar "långbänk" med något segt och tråkigt! Irak-utställningen inleddes med ett seminarium om situationen i landet och de bilder som förmedlas till oss nyhetskonsumenter i väst. Föreläsarna var ganska överens om att medierna skött rapporteringen ovanligt uselt. Dahr Jamail är en amerikansk frilansjournalist som med hjälp av en tolk rest runt på egen hand och rapporterat från Irak i flera omgångar. Han ville se med egna ögon eftersom bilden av kriget i de stora medierna skilde sig så markant från vad han läste i alternativa medier. - Fortfarande är rapporteringen väldigt ockupationsvänlig, säger Jamail. Det ges en bild av att USA försöker skapa demokrati och frihet medan terroristerna förstör. <SPAN class=mr>Värre än under Saddam </SPAN>- Medierna visar inte hur förfärlig situationen är. Om man tittar på hårda fakta som säkerhet, spädbarnsdödlighet, livslängd, arbetslöshet och så vidare är situationen värre i dag än under den brutale Saddam Hussein. Inte ens Dahr Jamail vågar i dag besöka Irak. I stället försöker han hjälpa irakiska journalister att få ut information. Den mest namnkunnige på seminariet var Loretta Napoleoni, italiensk ekonom och journalist, specialiserad på terrorismens finansiering. Hennes senaste bok Uppror i Irak handlar om den i juni dödade superterroristen al-Zarqawi. Enligt Napoleoni var Zarqawi en betydelselös fanatiker med få anhängare. Men USA behövde honom för att skapa en länk mellan Saddam och al-Qaida. Med hjälp av okritiska medier skapades myten Zarqawi, en fantom som påstods ligga bakom mängder av blodiga attentat i Irak med omnejd. - Journalisterna gör inte det de borde: kollar vad som är sant, hävdade Napoleoni. Vi lever i en illusion av propaganda.

Andra röster och bilder från Irak

Tänk på Irak och troligtvis dyker krigsbilder upp i huvudet. Brinnande bilar, lemlästade kroppar, soldater med solglasögon, skrikande folkmassor, maskerade fanatiker, Saddam i och utan uniform. Varför just de bilderna? Hur tolka dem? Finns det andra bilder, andra perspektiv?