Andra bilder av turistparadiset

Rattawut Lapcharoensap Sightseeing Översättning: Ia Lind Norstedts Otaliga är de turister som landat på Thailands paradisiska stränder. Otaliga är också reseberättelserna, signerade västerlänningar som driver världen runt, i jakt på ett annat liv, nya stränder, ett paradis. Betydligt färre har berättelserna varit från den andra sidan. I vår postkoloniala tid är detta något att se fram emot: fler sidor av saken, de koloniserades framför allt, också i svensk översättning. Och även om Thailand inte varit någon koloni i den bemärkelsen, så är få länder så koloniserade av turismen, så fullkomligt invaderade av andras livsmönster och krav på det goda livet. Den unge författaren Rattawut Lapcharoensap är född i Chicago, men växte upp i Bangkok. Sightseeing är hans debutbok, en samling av sju noveller som var och en presenterar en hel liten värld; en strandremsa av ett turistparadis, ett ofärdigt bostadsområde, en sunkig bordell, en tuppfäktares förtvivlade hem; bilder av Thailand, av smärtsam verklighet bakom det berömda leendet. Redan i den inledande novellen Västerlänningar får vi smaka vår egen medicin. Den unge thailändaren som ohjälpligt förälskar sig i västerländska tjejer har allting klart för sig: amerikanerna, fetast och sniknast av alla, glåmiga britter, fransmännen som gillar mulliga flickor, italienarna som föredrar Pad Thai för att det liknar spaghetti ? och mitt bland dem en hoppfull thailändsk pojke som lockar flickor med hjälp av sin tama gris Clint Eastwood och varje gång inbillar sig att det handlar om äkta kärlek. Vilket det förstås aldrig gör, han blir aldrig något annat än ett exotiskt semesteräventyr. I ytterligare en novell spelar västerlänningen en större roll: den gamle amerikanen som tvingas se fram emot att dö i detta främmande land. Han har fått en stroke och sonen som ska ta hand om honom har gift sig med en thailändska och fått ungar som knappt förstår vad farfar säger (men snabbt lär sig säga ?skit? om allt). Sedan lämnar författaren oss västerlänningar åt vårt öde, och överlåter hela arenan fullt ut åt thailändska karaktärer och liv. Genom flera noveller går ett stråk, en stämning av det som aldrig blev. Glimten av ett annat liv som dragit bort. Människor som hamnat vid sidan av. Som hoppats på framgång och lycka; allt det som förespeglats dem i utvecklingens namn, innan utvecklingen drog vidare någon annanstans. Som i novellen Priscilla från Kambodja, där huvudpersonen är ung pojke i det som skulle bli ett fint bostadsområde. Fast det blev aldrig något gym, ingen park eller lekplats. Fabrikerna har flyttat till Filippinerna och Malaysia. Poolen står för evigt halvfärdig och ungarna använder trampolinen till luftakrobatiska övningar med cyklarna i stället; de landar hårt på kakelplattorna. När kambodjanska flyktingar börjar bygga skjul på andra sidan järnvägsspåren sjunker husens värde hastigt till hälften. Så ingen kan flytta. Enda sättet att få tillbaka sin drömda status är att driva kambodjanerna på flykt igen, till någon annans område. Helt gastkramande är historien om tuppfäktaren som dumt nog vinner pengar av den lokala gangstern och får betala dyrt för sin stolthet. Här väljer författaren det kvinnliga perspektivet och gör det med bravur, skräcken kryper under huden. Där finns den hotade dottern som när som helst kan bli offer i männens prestigekamp, mamman som kämpar men inte förmår ändra historiens lopp och systern som offrades, gick under och förträngdes. Den, och faktiskt nästan var och en av novellerna, etsar sig in i kroppen och lämnar kvar en känsla som av öppet sår. Och bilden av turistparadiset blir aldrig riktigt densamma igen.

Andra bilder av turistparadiset

"Faktiskt nästan var och en av novellerna etsar sig in i kroppen och lämnar kvar en känsla som av öppet sår", skriver Norrbottens-Kurirens Tove Alsterdal i sin recension av Rattawut Lapcharoensaps bok Sightseeing.