Anders F feta samling

F-Box, den lilla lådan som innehåller 18 CD-skivor och en DVD, över 250 låtar från 1964 till 2004, tillsammantaget. SAMT ett nästan 200 sidor tjockt häfte med alla texter, samt bilder, krönikor och kommentarer. Alltsammans utgivet i tusen egenhändigt signerade exemplar av Rönnblom och distribuerat av Hawk Records. Någonting sånt som detta har knappast alls förekommit på den svenska musikmarknaden tidigare. På LP-tiden kom det visserligen samlingslådor med både Povel Ramel och Owe Thörnqvist, men Rönnbloms F-Box slår ändå något slags rekord. Och detta från en man som som har haft på sin höjd två, tre någorlunda hits. Under hela sin karriär hittills. Då talar vi om låtar som Det är inte snön som faller (obligatorisk så fort det blir jul igen), Jag kysste henne våldsamt och Europa brinner. Ingen av dem färskare än drygt 20 år. Anders F. Rönnblom har liksom ständigt hållit på. Funnits solidariskt närvarande. Växlat mellan musikstilar som samhällskritisk rock, uppnosig pop, gungande och steelguitarsmekt countryrock, förekommit med bitska och ifrågasättande och till och med solklart intellektuella texter som kunnat hängas på sånt som allra mest uppenbart hört hemma inom vis-genren. Men: han har aldrig varit enbart artist; sångare och gitarrist. ? Och det har ju varit tur det, säger Anders F. Rönnblom själv när jag ringer upp honom för att prata om livet, karriären och F-boxen. ? Jag har inte varit tvungen att försörja mig på musiken. Därför har jag inte heller behövt kompromissa alltför mycket. Det har ju hela tiden funnits en massa annat i mitt liv också. Pionjär inom grafisk formgivning Som exempelvis digital grafisk formgivning, ett område som Anders F. Rönnblom varit en pionjär inom. Han är utbildad på Konstfack och har arbetat med olika sorters logotyper, med skiv- och bokomslag, haft konstutställningar (i både Paris, Milano, Cleveland, Barcelona och Tokyo), publicerat böcker med titlar som Metalheart och Metalheart Is Movement samt har de senaste femton åren också, vid fyra tillfällen varje år, gett ut tidskriften EFX Art & Design. ? En hel del alltså, konstaterar Rönnblom men tycker också att det känns som ?egentligen ganska häpnadsväckande? med den jättebox som nu faktiskt kan förorsaka honom en Grammis. ? Den här boxen har också gett mig en nytändning musikaliskt sett, säger han. ? När jag gick igenom alla arkiv så var det ju så mycket som jag hade glömt bort! Och som det var så roligt att få höra igen! De allra flesta skivorna i boxen innehåller bonusmaterial som tidigare inte har varit utgivet. ? Jag hittade till och med låtar som jag totalt hade glömt bort att jag alls hade skrivit! ? Egentligen var det ju bara meningen att mina allra första LP-skivor skulle ges ut på CD. Det hade förekommit en viss förfrågan efter dem. Men när Björn Håkansson, på mitt skivbolag Hawk, fick höra talas om det så sa han ?vi ger ut rubbet!?. Och så gjorde vi det. Anders F. Rönnblom ger Björn Håkansson oförbehållsam credit för att han alls fortsatte att göra musik under 90-talet, efter en kort paus på 80-talet. Relationen mellan dem har alltid varit den allra bästa och Håkansson har oförbehållsamt fortsatt att stötta Rönnblom, likaväl som samarbetet med den virtuose kompgitarristen Peter R. Ericson har utvecklats och förutom arbetet på Rönnbloms plattor och diverse turnéer har de också spelat tillsammans under duonamnet The Incredible Gretsch Brothers (efter gitarrmärket med samma namn). Anders F. Rönnblom tycker att ?gitarrer är en värld för sig? och på en sida i den i boxen medföljande boken, som han för övrigt har gjort layouten själv till, förekommer några exempel ur hans egen omfattande samling. En Telecaster och en Levin för låtskrivandet, en Jaguar och en Gretsch för livebruk, en Fender Custom 1968, en Roland synthgitarr, en Fender Electric XII 1966, en Fender Music Master 1976, en Levin Jumbo 1965, en Gretsch Country Club 1968, en gitarrbanjo samt älsklingen: en Fender Telecaster med Bigbysvaj, från 1968. Redan på 50-talet Redan 1959 spelade Anders F. Rönnblom musik och de första influenserna stod den engelska instrumentalgruppen The Shadows för. 1964 gick han i gång på allvar och då började han läsa beat-poeter som Jack Kerouac, Lawrence Ferlinghetti och senare kom även den surrealistiske författaren William S. Burroughs att betyda enormt mycket för honom. Musikaliskt lyssnade han den här tiden mycket på Bob Dylan, Buffalo Springfield, The Byrds, Beach Boys med Smiley Smile (långt senare gjorde han plattan Hjältar och skurkar där titelspåret är en direkt översättning av Brian Wilsons Heroes and Villains), The Band, Neil Young, Captain Beefheart, Van Dyke Parks och Frank Zappa. Lite senare tillkom Little Feat bland favoriterna. ? Och alla de där lyssnar jag i princip fortfarande också på, säger Rönnblom. ? Jag köper inte speciellt mycket ny musik. Lyssnar knappt på den heller. Det tog några år innan Anders F. Rönnblom hittade sin egen musikaliska och textmässiga identitet. Men han läste amerikanska tidskrifter som Crawdaddy och Rolling Stone, bar regelbundet hem kassar med undergroundlitteratur från legendariska boklådan Hörnan vid Stureplan i Stockholm och lösgjorde långsamt ett bildspråk som skulle komma att placeras på plattor med titlar som Ramlösa kvarn, Alternativ rock?n?roll cirkus, Det hysteriska draget, Komedia ? en tripp nerför Tarschan boulevard, med flera. ? Jag är stolt över många stationer i mitt musikaliska utövande. Och jag blir glad när en sån lirare som Stefan Sundström kommer fram och säger hur mycket plattor av mig som Ramlösa kvarn har betytt för honom. ? Det var speciellt kul att spela countryrock med Jesper Lindberg i den grupp vi hade och som hette Bravado Bravado, i skarven mellan 80-talet och 90-talet. Men vi bodde på olika håll i landet och det höll inte i längden. Och ändå så finns det faktiskt många som inte alls vet vem Anders F. Rönnblom är! ? Jo, så är det. Men det ska vi nog försöka ändra på, säger denne sympatiske musikaliske särling och särskilda kreatör, med ett skratt rullande längs telefonledningen från Stockholm, och säger att han ämnar ?fortsätta att få idéer med hjälp av olika gitarrer? och att sedan omsätta dem till skivor. Och ett besök in i F-boxen kan vara av en rent livsavgörande karaktär. Man är kvar där länge, samlar på sig allt ihärdigare intryck och kommer ut därifrån ? lycklig, omtumlad, berörd och brinnande i sin beundran för denne orubblige kämpe för meningsfullt ifrågasättande musik. F-boxen, alltså. Med Anders F. Rönnblom. Man klarar sig helt enkelt inte utan den.

Anders F feta samling

I kväll kan Anders F. Rönnblom faktiskt få en Grammis. Inte för att han har haft någon hit att tala om under det nyss gångna året, för det har han inte alls haft, nej, nej då. Men för sin musikaliska livsgärning.