Med de två senaste albumen, Musicology och 3212, har Prince gjort något av en comeback till rampljuset med en lättfattad och funkig Prince-pop. Hans nya album Planet Earth är mestadels också ett steg i den riktningen. Tyvärr är den här skivan rätt kass.Titelspåret Planet Earth är en tafflig ballad-anthem som är fullständigt sönderproducerad. Trummorna låter så mycket dyr och meningslös studio att man får skabb. Det låter som en gymnasiemusikal, fullt med fula elpianon och fuldistade gitarrer, och det passar verkligen inte in. Man vill faktiskt att Prince ska låta riktigt bra och det enda som håller måttet här är falsettkörerna.Hela skivan är rätt andefattig. Singeln Guitar har ett lovande koncept - Prince sjunger om sin gitarr - men det är bara ett misslyckat och rätt så harmlöst hugskott riktat mot topplisteplaceringarna. Gitarrsolot når aldrig Prince-klass.Ofta låter det som att Prince inte riktigt vet hur melodierna eller harmonierna egentligen ska gå, han bara sjunger på för att få till ännu en låt. Det varvar han med riktigt slö R&B samt något missriktade och omotiverade studiomusikersolon. Som bäst blir det i den småmysiga balladen All the Midnights in the World och i den gubbfunkiga The One U Wanna C, i vilken han teamar upp med sina gamla spelkamrater Wendy & Lisa. I Lion of Judah använder han samma reverb på gitarren som han gjorde i Purple Rain, men vad gör det med en så dålig låt.Såg ni Prince i pausen på årets Super Bowl i USA? Gud vad grymt det var. Det är ju så man vill att Prince ska vara. Man vill inte att han ska vara så här. Det enda som Prince fortfarande lyckas med på Planet Earth är att upprätthålla intresset för sin fascinerande person. Man undrar fortfarande hur han fungerar, hur han tänker (typ när han spelar in en sådan här skiva) och hur lång fotosession han tog på sig för att få till omslagsbilden. Men allt det har han ju redan fått folk att tänka på med andra, bättre, skivor.
