Nej, Greyhound är ingen "comfort cruise". Men det var lärorikt som tusan att bekanta sig med medpassagerarna. Och du träffar inte lika färgstarka personligheter om du åker hyrbil. På sätt och vis känns det som att man öppnar draperiet och ser det "verkliga Amerika" när man åker gråhundbuss.
På samma sätt som jag upplever mig ha sett verklighetens USA på bussen såg jag verklighetens pratshow i närbild när jag agerade publik på Late Night with Jimmy Fallon.När man ser amerikanska pratshower som Late Show with David Letterman, Tonight Show och Jimmy Fallon så funderar man ibland på varför i helsike publiken är så entusiastisk när exempelvis Fallon gör entré? Orsak? Jo, det finns en så kallad "show starter", ett slags förkomiker, som ber publiken låta så mycket som möjligt när det väl är dags för inspelning.
- Vi har inget skrattspår. Så era reaktioner är det enda som kommer att höras. Programmet blir bättre om ni låter mycket, sade showstartern Seth Herzog innan bandet rullade.Herzog bearbetade publiken i ungefär 40 minuter med ganska grova skämt. När det var programledare Jimmy Fallons tur att dra igång tv-programmet förstod publiken spelets regler och spelade mer än gärna med. Falsk entusiasm och ihåliga skratt ekade bland åskådarna. Men när programmet sändes senare samma kväll i NBC så hade inte mikrofonerna snappat upp det falska i skratten.
Kvar fanns genuin lycka och entusiasm. Folk flabbade åt alla Jimmy Fallons skämt - även när de inte var roliga. Förmodligen vill åskådare gärna också höra sig själva i tv, så de tar i lite extra så att de verkligen hörs. Som nordbo har jag rätt mycket att lära mig av amerikaner när det gäller falsk entusiasm. Jag försöker - men det kommer inget.Jag antog att Fallon skulle få ett flertal tagningar om något skulle gå snett, men nej, programmet som spelades upp framför oss såg likadant ut i tv när det sändes på natten (man spelade in programmet på eftermiddagen).
Under reklampauserna gjorde Fallon reklampufffar tillsammans med gästerna Tina Fey, Amy Poehler och Seth Meyers. Det var helt klart mer roande att se Jimmy Fallon live än i tv. De gånger jag sett hans tv-sändningar har jag konstaterat att han faktiskt är rätt usel på att intervjua och att han sällan får de bästa gästerna. Trots att Fallon inte var mitt förstahandsval (jag hade hellre sett Jon Stewart) så är det ett kärt minne att ha sett en inspelning av hans program vid 30 Rockefeller Plaza.Det är ändå möjligt att några av pratstunderna med medpassagerare på gråhundbussarna är starkare minnen. Trots att de inte handlade om något särskilt.
De diskussionerna är dessutom unika och kan inte streamas frånNBC:s officiella webbsida.