En singer/songwriter från Karlskoga och med ett okreddigt förflutet (2008) som deltagare i Idol, har Lars Eriksson förblivit en hittills väl tillsluten hemlighet åtminstone för mig.
Men när jag nu tillåter mig att drabbas av hans skiva Rust & Golden Dust så blir jag uppriktigt glad. Det stänker rikligen av frustande Americana-influenser i den helhet som Eriksson har monterat ihop helt själv och där kompet bland annat består av David Nyström på piano, Carl Ekerstam på gitarr och Elin Ruth Sigvardsson hjälpande till med bakgrundssjungandet.
Det låter både böljande fritt, överrasknings-spännande och delvis även lite slutet hemligt, liksom trubbigt ihopsvetsat. Individualistiskt och mestadels vackert dynamiskt, på ett rätt ofta drömmande vis. Liksom. Ungefärligen.
Sjunde låten, Cloud Of My Own Rain, är en sådan där i stort sett allting bara ramlar in på sina rätta platser och stämmer. Ofelbart. Texten, musiken, allting. Den blir bäst av allesammans.
Fast det går ju inte alls att finta undan The Lonely Journey Called Life, Ink Well Dweller eller Like The Flowing River heller.
Lars Erikssons Rust & Golden Dust tränger sig beslutsamt på och hugger sig fast med alla kindtändena.
Jag är (tack och lov) mycket långt ifrån färdig med den ännu.