Utställningen INLAND är ett samarbetsprojekt mellan de fyra nordligaste länsmuseerna. Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands länsmuseum. Vackra naturbilder varvas med glada glesbygdsbor och övergivna gruvor, med tillhörande fotobeskrivningar. Till projektet finns även tjock fotobok samt en snygg hemsida. Ett väldigt ambitiöst projekt med andra ord.
Det är många positiva historier som berättas. Exempelvis den om samhället Resele i Sollefteå kommun som mot alla odds lyckats överleva och har en positiv befolkningstrend, främst på grund av bybornas engagemang och envishet. I Resele finns det en asylgrupp som hjälper till med svenskundervisning och arrangemang för ortens asylsökande. Något som enligt mig är bland det viktigaste för att glesbygden ska överleva. För hur ska ett samhälle överleva utan invånare? Att få asylsökande att stanna kvar på orten är ett betydligt mer långsiktigt överlevnadsknep för inlandet än de tillfälliga arbetstillfällen som medföljer en gruvetablering.
I stark kontrast till solskenshistorian om Resele har vi just gruvetableringen, och det är nog det inslag i utställningen som påverkar mig mest. Fotografierna av samhällen som helt avbefolkats efter att gruvbolagen gjort sitt. En känsla av kolonialism. Det urbana Sverige beger sig till inlandet när det finns pengar att tjäna, och de som väljer att inte följa med tillbaka när naturen är tom på rikedomar, ja de lämnas kvar åt sitt eget öde.
I utställning skildras även motståndet mot gruvnäringen. Exempelvis det samiska motståndet mot den planerade nickelgruvan vid Rönnbäcksnäset. Ett område som årligen besöks av cirka 100.000 turister som spenderar pengar. En hållbar näring som helt riskeras ätas upp av en eventuell nickelgruva. Tre berg ska sprängas med risk för omfattandet skador i naturen. En naturvärdesinventering visar att månghundraårig skog i området har många rödlistade arter.
Det är många som vägrar att ge upp tanken om ett liv i inlandet. Roger ”Tomat-Roger” Nilsson i Nybyn utanför Överkalix odlar tomater året om. Anna-Stina Svakko i Ratek försöker livnära sig på att producera samiskt hantverk. Byar kämpar för att få behålla sina skolor. Det är intressant att se personer som bedriver företagande för att överleva utan en tanke på vinstmaximering och att människor vägrar flytta trots att nationen övergett deras bygd är inget annat än beundransvärt.
Jag förstår syftet med fotoprojektet, att försöka förmedla en mer positiv och optimistisk bild av norra Sveriges inland, och det är ett väldigt ambitiöst och proffsigt utfört projekt med vackra bilder. Men på något sätt känns den glada bilden framtvingad. Att ett av projektets positiva exempel ”Tomat-Roger” går i konkurs under utställningsperioden säger en hel del.