I Tornedalsteaterns gamla välanvända teatertält som under några intensiva kvällar stått uppställt utanför Alf Anderssons tomtemarknad i Juhonpieti för uppsättningen av Teatterdirektööri ikläder sig Robert Lind ett par av rollerna. Genom åren har han hunnit utbilda sig till klassisk tenor, gått musikgymnasium, folkhögskolor och Ackis, Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Två år har han sjungit i Eric Ericssons kammarkör och dessutom gjort inhopp i Radiokören. Nu bär det av till Operahögskolan i Oslo och en anställning i Det Norske Solistkor, Norges motsvarighet till Sveriges radiokör.
– Det var med Tornedalsteatern allt började. Jag växte upp med teatern, lärde mig att göra saker både på och bakom scenen. Tornedalsteatern var en väldigt viktig del av min uppväxt, vet inte vad som hade hänt om den inte funnits, säger Robert Lind.
Bara 16 år gammal fick han också vara med på den gemensamma nordliga teatersatsningen Framtidslandet, som turnerade över hela Norrbotten. Där medverkade han i Bengt Pohjanens drama Alice och Julius, som handlade om några tornedalingar som utvandrade till Sovjet.
– Det var väldigt stort. Norrbottensteatern var med och jag fick sjunga solo med Norrbotten Big Band. Redan då kände jag att det är det här jag vill syssla med, säger Robert Lind som 16 år gammal for ner till Stockholm för att gå på Nordiska musikgymnasiet.
Trots att han "aldrig blev utsatt för opera" som barn, sa han redan som fyraåring att han skulle bli operasångare. Det brukar hans mamma berätta, hon som lånade ut sin samlingsplatta med klassisk musik från skivbolaget Naxos till honom.
– Egentligen är det en gåta, jag fattar fortfarande inte varifrån jag fått mitt intresse för klassisk musik. Men mina föräldrar brukade sätta barnvagnen intill radion när jag skulle sova, kanske hörde jag något där.
Förutom alla engagerade ungdomar den där sommaren på Jonas Jarls gårdstun har Erkki och Laura stannat i minnet på grund av historien pjäsen berättade. Robert Linds Erkki hade fått en bit guld som hittats i en myr utanför Pajala i arv efter sin mormor och pjäsen handlade om hur öppningen av en gruva påverkade ett helt samhälle. En långsökt tanke tänkte jag då. Nu vet jag bättre.
– Ja, här har det verkligen hänt grejer sedan jag flyttade, men jag har alltid hållit en nära kontakt med Pajala genom alla år. Skulle inte ha något emot att bo här, men med mitt yrkesval blir det svårt. För att utvecklas är det viktigt att komma i kontakt med opera dagligen, säger Robert Lind som bland annat drömmer om att sätta upp Samuel Barbers opera Vanessa i snö.
Som frilansande operasångare gäller det att vara kreativ och till Pajala och Juhonpieti har Robert Lind tagit med sig kompisarna från Musikhögskolan, sopranen Johanna Lehesvuori och pianisten Iveta Calite. I teatertältet bland alla medverkande barn, ungdomar och vuxna påminns han om varför han en gång drogs till teatern. Inte minst känner han igen sig i barnen, de som intresserat lyssnar och frågar hur man gör för att sjunga så höga toner. Tillsammans har de tre kompisarna också gett en konsert i kyrkan inför en stor publik.
– Det är inte vilka som helst som bänkar sig framför teater och konserter här i Tornedalen, det är folk som törstar efter kultur. Som står bakom det vi gör här på scenerna, som manar oss att fortsätta.