Alltid lika glad och sprallig

Att se Håkan Hellström live är alltid en väldigt speciell upplevelse. Likt en popsambans pastor Ekman predikar han sitt evan-gelium med säregen entusiasm, oftast till tusentalet av sina fanatiska lärjungar. Hans framträdande när lördagsnatten blev söndagsmorgon i Umeå var definitivt inget undantag från detta. Jag, en fotograf från någon av Umeåtidningarna och min kompis hamnade mitt i ett kaos utanför den sydliga ingången till konserthallen när Håkan spelade. Där två vakter blockerar ingången medan ett hundratal unga fans bankar och skriker för att försöka tvinga sig in i lokalen. Några till och med gråter. Positiv stämning Medan vi samlar all journalistmuskelstyrka vi kan uppbringa för att pressa oss fram till vakten och flasha med pressbrickan slår några arga Håkanfans nävarna i min rygg. Tjugo-talet sekunder senare har vi trots allt lyckats gunga oss fram till dörren och kan slussas in av en storväxt vakt. Väl inne är ingenting egentligen annorlunda. Bara det att stämningen bland lärjungarna är extremt mycket mer positiv än utanför. Håkan, han är explosiv, entusiastisk, dansant och spattig på samma gång. I media har också Håkan Hellström blivit den där trevliga rockstjärnan, en leende, extatisk sommarkänsla i smala jeans som ibland tycks älska sin publik mer än publiken älskar honom. Kort föräldraledighet När samme Håkan, några timmar innan konserten, slagit sig ned i lobbyn på ett av Umeås hotell känns det därför inte som en slump att han dricker te i stället för det mer rockstjärnemässiga svart kaffe, eller öl. Några klunkar senare snackar vi om hans nya roll som pappa och turnerande artist. Och det faktum att han så sent som för några månader sedan lovade att ta ledigt ett långt tag från musiken. En föräldrarledighet som blev kort. ? Vi fick så låg föräldraersätt-ning min tjej och jag så när chan-sen dök upp att åka och spela igen så bestämde vi oss för det. Man ska liksom köra på när det finns möjlighet. Att han i media alltid omskrivs som entusiastisk, naiv och kanske till och med lite dum är han inte direkt förvånad över. ? Jag förstår ju att det kommer från när de ser mig spela. Jag skäms ibland så jag inte kan fortsätta se om jag tittar på mig själv. Men det är ju så svårt att inte bli så där spattig när man står inför en massa folk som skriker, säger Håkan. Spralligt på nya plattan Nya plattan som ännu inte fått ett namn har Håkan redan börjat spela in. Jag är dock osäker om han narras eller är allvarlig när jag frågar hur de låtar han gjort hittills verkar bli. ? Rock. Jag gillar rock just nu, säger han och flinar. Så det blir inte lika glatt och spralligt? ? Jo, kanske ändå. Det brukar ju bli så när det gäller min musik. Håkan kan nog också mer än att lyfta på hattar. Under ungdomsåren när Håkan agerade vänsterback i fotbollslaget Gais var han nämligen en hårdför benknäckare som inte backade för någon, mer kraftigt byggd motståndare. ? Jag har alltid varit smal och haft fågelkropp, men rusade rakt in i situationer helt fokuserad på bollen. Teodore Jensen i The Plan spelade också fotboll under den här tiden och har senare sagt att han var livrädd för mig, för att jag hela tiden skrek medan jag sprang och röjde. Han såg något i mina ögon och tänkte att något nog inte stod riktigt rätt till.