Allt om Filips mamma i ömsint närvarande monolog

ÖMSINT MONOLOG. I lördags hade Filip Tallhamn premiär, på Norrbottensteaterns scen 2,  på sin ömsinta solistmonolog Medan jag minns.

ÖMSINT MONOLOG. I lördags hade Filip Tallhamn premiär, på Norrbottensteaterns scen 2, på sin ömsinta solistmonolog Medan jag minns.

Foto: Anders Alm

Kultur och Nöje2012-01-30 06:00

Allt om min mamma hette en gång en emotionellt redovisande film av Pedro Almódovar och Filip Tallhamns soliststycke på Norrbottensteatern, med titeln Medan jag minns och undertiteln "en stand up-tragedy", kan mycket väl betraktas som en sentida pendang till spanjorens hämningslösa känsloöverflöd.

En person finns alltid kvar, så länge som någon minns henne/honom. Hur lång tid som det än kan ha gått sedan den det gäller formellt försvann. Svårare än så är det faktiskt inte.

Som jag förstår det dog Filip Tallhamns mamma för lite mindre än 15 år sedan. Hon var då inte särskilt gammal. Men det ger ju en obeveklig sjukdom fullständigt fan i. Direkta minnen av henne manifesterar sig i ett dragspel, en i tvättkorgen kvarglömd tröja (som får pappan att bryta samman) samt i ett spräckligt foto-collage. Det är varken särskilt tungt eller akut drabbande att ta del av och associera sig in i detta. Bara (och det är ju, för all del, inte så bara utan faktiskt rätt stort) allmänt ömsint och hudlöst, vilket dock Filip Tallhamn personligen stundtals tycks känna behov av att värja sig emot och i monologen då hamnar i motstridiga känslor av, egentligen i sammanhanget också ganska obefogad, komik.

För övrigt föreligger det föga klander angående den cirka 75 minuter långa monologen. Filip Tallhamn står, rakt upp och ner, och agerar mot publiken som sparringpartner och han är exakt lika ambitiöst övertygande här som han varit i de övriga sammanhang som jag hittills har upplevt honom i.

Och vi minns ju så olika saker: vid ett tillfälle råkar han nämna att mamman satt på stranden och läste den melodramatiska skildringen Inte utan min dotter; mycket gångbar under en period av 1980-talet, även filmad med Sally Field.

En stund därefter frågar han publiken "vilken bok var det nu som mamma läste?". Vi är några stycken som fortfarande minns titeln. Hade man fått påräkna sig bonuspoäng om man även kunnat haspla ur sig författarnamnet (Betty Mahmoody) som aldrig nämns?

Men: så länge bara en enda minns - så lever man kvar.

Så tvärsäkert är det faktiskt.

Teater
Norrbottensteatern

Medan jag minns - en stand up-tragedy av och med Filip Tallhamn

Regi: Rasmus Lindberg

Scenografi: Mona Knutsdotter

Kostym: Ina Andersson

Teknik: Peter Sandin

Medverkande: Filip Tallhamn

Premiär, scen 2,

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!