Allt är fortfarande möjligt

Regissören Georg Malvius överblickar scen 1 på Norrbottensteatern som en stridsberedd överste ett slagfält.  ? Det här går framåt, just precis som det ska. Väldigt fint framåt. Jag är så minutiös i mitt arbete och yrkar bestämt på att varje enskild detalj ska fungera. Jag vill helt enkelt ha total överblick, säger Georg Malvius. Givetvis talar han om musikalen Sugar, som har premiär på lördag. Det blir hans 138:e uppsättning som regissör och han känner stor tillförsikt.  ? Vid flera tillfällen har jag arbetat med nästan 300 personer på scenen. Jag känner bara ett stort lugn komma över mig då. Ju större desto bättre ? så är det faktiskt! Georg Malvius roar sig med att växla mellan genrer som dramatisk teater, musikal, opera med mera och han tvekar inte en sekund när han konstaterar att han aldrig tror sig ha varit så bra som just nu. Behärskar nio språk Men Georg Malvius är verksam som en internationell regissör och helt på det klara med att man i den professionen aldrig är bättre än sin senaste succé. Kriser kan uppstå och saker utanför hans kontroll kan stjälpa projekt över ända. Det handlar om att överleva och han gör sitt för att det ska fortsätta att vara så. På ytan är han lugn, men inombords kan det sjuda och koka. Georg Malvius behärskar nio språk. Sex av dem flytande: svenska, ungerska, rumänska, franska, tyska och engelska. Ytterligare tre ?acceptabelt?: holländska, italienska och ryska. Hela hans liv har i ovanligt hög grad präglats av teater och scenkonst. Han föddes i Rumänien men kom till Sverige vid 19 års ålder.  ? Luleå var en av de första platser som jag bodde på. Bengt Andersson på Bildningsförbundet blev min mentor. En sådan underbar människa! Han hade den sympatiska egenskapen att han tyckte att allting var möjligt! Första gången han drabbades av teaterns makt var när han som tonåring, hemma i Rumänien, såg en uppsättning av Arthur Millers Utsikt från en bro.  ? Detta måste jag syssla med! Det var bara så. Tog över regiarbetet Redan vid tio års ålder, då han medverkade i ett sagospel i skolan, tog han över regiarbetet.  ? Senare skulle jag bli skådespelare. Och jag blev det. Men en medioker sådan. Jag studerade under den ryske regissören Sergej Bondartjuk. En mycket karismatisk person; det var han som bland annat regisserade den definitiva och över fem timmar långa versionen av Tolstojs Krig och fred.  ? Efter detta var det mer eller mindre raka vägen för mig. Men någon despotisk regissör, som Bergman, har jag aldrig velat bli. Fast jag har rykte om mig att vara tuff, krävande.  ? Må så vara. Men någon tyrann är jag inte. Däremot temperamentsfull! Fast jag har lidit av att jag ibland har varit alltför hänsynslöst uppriktig. Konflikter ligger i det här arbetets natur, men det gäller att försöka tråckla upp dem på ett riktigt sätt. Det har jag nog inte alltid lyckats så bra med. Tyvärr. Fulltecknad till 2008 Härnäst ska den ivrigt omkringflackande Georg Malvius i väg till Rostock i Tyskland för att sätta upp Kungen och jag. Därefter till Tjeckien och en väntande uppsättning av Hair.  ? Jag har i princip almanackan fulltecknad fram till 2008. Men visst finns det hål här och där i den också, säger han med ett mefistofeliskt leende och spelande pepparkorns-ögon. USA kvar att erövra USA har han kvar att erövra. Han har gjort en uppsättning i Detroit och har föreslagits att jobba i Washington. Ingenting är dock klart ännu. Broadway-scenerna återstår. Och Georg Malvius erkänner gärna att det är en lockelse. Han känner sig ?enormt privilegierad över att bli tillfrågad? och säger att egentligen skulle han ha kommit till Norrbottensteatern för länge sedan men att det ?helt enkelt inte har passat in tidsmässigt?.  ? Men det är väldigt roligt att få vara här nu. Jag levde ju i Norrbotten 1972?1973 och var ett slags länsregissör här då. Dessutom lärare på teaterlinjen vid Kalix folkhögskola. Kåre Mölder gick där och blev ju professionell skådespelare senare. Jag slogs av det fullständigt enorma intresset för kultur här.  ? Ur varje buske sprang det fram en teatergrupp, kändes det som. Allting var möjligt! Och jag jobbade med Harry Nyman och Staffan Erstam i Lule Stassteater. Jag skrev något som hette Historien om en resa och den spelade vi. I god Brechtiansk anda. Skonad från alltför dålig kritik Georg Malvius har också gjort sina år som teaterchef. 17 stycken, närmare bestämt. I Åbo, Örebro, Norrköping och på Södra teatern i Stockholm.  ? Och egentligen så ångrar jag ingenting. Inte ens sånt som jag har misslyckats med. Men det allra bästa som jag har gjort var pjäsen Bent i Örebro 1983. Med Erik Kiviniemi, som nu är teaterchef här på Norrbottensteatern i huvudrollen. Hur otroligt det än kan låta så hinner Georg Malvius också med andra intressen som att titta på sport, resa, teknik, följa med i politiska frågor samt att läsa. Kopiöst. Frågar man honom om hans inställning till teaterkritiker så säger han, med ett finurligt leende, att det är gott.  ? Men ibland upplever jag att de helt enkelt inte anstränger sig tillräckligt för att förstå en ensembles enorma arbetsinsats. Och varför ska någon gå i väg för att bedöma en musikal, som inte tycker om genren och inte heller har kompetens för att skriva om den?  ? Och så har vi ju de kritiker som främst vill synas själva också. Fast även då de begåvade, som är passionerat intresserade av teater! Själv kan jag inte säga annat än att jag blivit skonad från alltför dålig kritik. Jag har även fått diverse priser och dem tackar jag för. Skulle vilja arbeta med film Frågar man sedan Georg Malvius vilka hans absoluta favoritmusikaler är så svarar han direkt och utan att tänka efter:  ? Sweeney Todd, Spelman på taket, Les Miserables, Cabaret, Mannen från La Mancha. Är det någon av dem som han inte själv har satt upp?  ? Nej! Han skulle vara intresserad av ta itu ? igen ? med Stephen Sondheims Into the Woods och på önskelistan står också Aspects of Love och Sunset Boulevard.  ? Och så skulle jag älska att få arbeta med film. Jag har, förutom teater, arbetat med TV och radio. Men aldrig med film. Därmed har Georg Malvius sagt det han ska för den här gången. Mobiltelefonen har ringt vid bara ett tillfälle och han har bett att få återkomma. Det svarta kaffet är urdrucket och kvällsrepetitionerna av Sugar väntar. Teaterns fältherre förbereder sig. Premiären väntar.