Allsång på farmen med Brolle

Emellanåt tänker jag att denna Kjell "Brolle" Wallmark förställer sig inför det svenska folket för att sälja sig själv, för att sälja sin musik. Ibland är han Ladies Night-Brolle, ibland Buddy Holly-Brolle, ibland Kör-Brolle. Han har många olika ansikten (som dessutom är av skiftande dignitet). Men det faktum att titeln till hans kommande album, The Night is Darkest Before the Dawn, är tatuerad på hans hals får mig att tro att Wallmark gör exakt det som han vill göra med sin karriär. Det finns trots allt artister som gör sitt yttersta för att vara folkliga och lättfattliga. Brolle är en av dem. Den 28-årige sångaren från Boden hör hemma i västernstaden Western Farm, det syns. Med sin sedvanliga Lucky Luke-frisyr sätter Popstars-avhopparen ordentlig fart på en publik som består av ungefär 400 personer. Sommarkonserten blir genast en pulserande tillställning med en taggad Brolle. Bodensarna vill inte släppa taget om sångaren när han närmar sig slutet, trots flera extranummer. Säkert 100 står kvar och ropar "en gång till". Är det möjligen så att Brolle blivit profet i sin egen hemstad? "Det är alltid nervöst att spela på hemmaplan", förklarar Wallmark. Men det syns inte alls. Vid flera tillfällen under den timmeslånga konserten (på farmens utomhusscen) bryter åskådarna ut i allsång (Allsång på farmen, kan man säga). Brolles rockposer är de sedvanliga - utsträckta armar - som en messias från Inbyn. De passionerade rörelserna känns ofta alltför svulstiga och överdrivna, men det finns en spelglädje som kompenserar. Den dynamiska Anything she wants (från den kommande skivan) fungerade bäst på scen. Sämst? Elvis-covern Suspicious Minds där Brolle har vissa problem med den annars så starka rösten. Som avslutning gjorde Brolle en hyllning till sin hemby med låten Världens hörn. Publiken ville, som sagt, ha mer.

Allsång på farmen med Brolle

28-årige Brolle hör hemma i Boden och kanske allra mest i västernstaden Western Farm. Med sin Lucky Luke-frisyr fick han i gång publiken, konstaterar Norrbottens-Kurirens recensent Joni Nykänen.