1985 skrev Boris Ersson skrev boken ”Skogen i våra hjärtan”. I den beskrivs vårt djupa själsliga förhållande till, och hur starkt vi är präglade, på skogar och dess träd genom tiderna. I våra dagar då fler människor bor i städer än på landet har vi mer eller mindre förlorat kontakt med den natur som är förutsättningen för våra livsvillkor. I utställningen ”Träd” som nu visas på konsthallen har nio konstnärer fördjupat sig i vårt förhållande till den natur som vi i all hast är på väg att förstöra.
Träd som enskilda individer i storformat visar Maria Holmgren i sina minutiöst utförda skira pointillistiska blyertsteckningar. Formaten och de frilagda motiven ger monumentalitet åt dessa gigantiska livsformer som vi delar livsrum med.
Om Holmgren ägnat sig åt trädens majestätiska kronor så riktar fotografen Trinidad Carillos sin kamera mot den vegetativa livskraften i trädens knotiga rothärvor, likt blodkärl som gräver sig ner i moder jord. Hennes spännande koloristiskt dämpade färgfotografier upplevs stundtals som fotogravyrer.
Katarina Klingspor Ekelunds kvadratiska bilder kallade "Time Swept" är uppbyggda av inoljad plywood där träets ådringar förtydligas i svartfärgade och utsågade cirklar. Ådringen i plywoodskivorna ser ut som topografiska kartor som på sätt och vis beskriver trädens egna växtplatser. I Konsthall II har hon skapat en gigantisk ”Kottebomb” färdig att brisera och sprida sina frön över kalhyggena i avskogningarnas spår. Den typen av bombmattor är precis vad världen behöver, inga andra.
Inger Andersson har recyclat ett offentligt verk betitlat ”Om du tänker på en skog”. Det gjordes ursprungligen till Lundbyskolan utanför Örebro men ungdomarna klättrade upp i verket och på taket till skolan och några ramlade ner och slog sig så verket plockades ner. Nu står det i Konsthall I och tjänar som sittplats, där man kan lyssna på intervjuer gjorda på ett äldreboende där Andersson frågade ut åldringarna om deras liv sett i backspegeln. Berättelserna handlar dock inte längre så mycket om skog, mer om livet i allmänhet. Anknytningen till skog och träd blir dock mer påtaglig i det bord där hon har arrangerat ett antal objekt och där ingår även modellen till det refuserade verket.
Gerd Aurell har zoomat in på skogsbruket och användningen av olika pesticider i detsamma. Ett youtubeklipp visar när BT Kemis vd Lars Foss dricker hormoslyr beledsagas av intervjuer med skogsarbetare som berättar om besprutningar i skogsbruket och farhågor om sjukdomar som de framkallat hos skogsfolk. (Foss fick inte, som ryktet gör gällande, cancer av drycken utan dog av ålderdom 83 år gammal.) Aurell visar även i tre tankeväckande planschliknande akvareller Gullviks I II och III sambandet mellan kemiföretaget Gullvik och dess pesticider som används för flygbesprutningar.
Bilderna visar även vilka arter av insekter som gifterna är ämnade att utrota. Baksidan av myntet är att även livsviktiga pollinerare försvinner och växternas fortplantning hotas. Faktum är att forskningen visar på en världsvid insektsdöd om gifthanteringen i skogs- såväl som jordbruk får fortsätta och då ligger vi pyrt till. Då blir vi utan mat.
Johanna Karlsson har tagit utställningens tema ”Träd” rent bokstavligt och byggt upp intresseväckande skulpturer och objekt av grenar, kvistar och papier-maché medan Birgitta Burlin förhållit sig uppseendeväckande lättsinnigt till tematiken. Burlins keramik och utan tvivel habila måleri kan svårligen kvala in under temat, det har lite av ”man tager vad man haver över sig”.
En som däremot har tagit temat mer på allvar är Victoria Andersson som visar broderier på svart botten av skogliga skylines och träd som i olika former påverkats av människors intresse. Stundtals frågar jag mig dock vad som är vunnet med att tidsödande brodera, då en del av bilderna i grunden är linjeteckningar?
Slutligen har Ingela Ihrman funderat kring granens spridning i Sverige sedan istiden. Ett kallare och fuktigare klimat för 3000 år sedan kom att snabba på granens beståndsbildningar. Man har beräknat dess utbredning till mellan 200–300 meter per år. Detta har Ihrman, försökt förtydliga, i en videoperformance som i sin simplifiering tycks vända sig till förskoleklasser. Iklädd en grankottekostym rör hon sig otympligt i landskapet och släpper ett frö här och där.
Tanken på evig tillväxt och kortsiktiga vinster i det slutna ekologiska system vi lever i driver oss mot en apokalyps. Utställningen "Träd" bär på värdefulla frågeställningar som vill få oss att tänka om och tänka rätt.