Alla älskar Robyn
Det är här man ska skriva hur cool Robyn är. Hur tuff attityd hon har och hur orädd hon är när hon ratar stora skivbolagsdrakar och satsar på att göra den musik hon själv vill. Hur snygga scenkläder hon har och med vilken fantastisk inlevelse hon river av electro-ballader med både kompband och förinspelat ljud i bakgrunden, inför tusentals ölstinna festivalbesökare som helst vill höra Be Mine.
<P>Men det där vet ni redan. Alla kritiker älskar Robyn, eller det verkar väl egentligen de flesta av alla sorters folk göra. Och jag förstår dem. Trots att The knife och Åhlund-låtarna från nya plattan inte funkar så där överdrivet på publiken (undantaget Be Mine såklart) så river hon av dem helt utan att vilja stressa fram till gamla vältare som Show me Love, som endast passerar revy i avskalade akustiska versioner som aldrig kan ersätta ett original. Allt det där vet Robyn. Men hon bryr sig inte, det enda hon vill är att framföra de låtar hon själv vill, på det sätt som hon själv vill.<BR>Sånt är inte bara ovanligt bland jätteartister som Robyn. Det är även otroligt vackert att titta och lyssna på.<BR></P>
Så jobbar vi med nyheter