De båda har spelat tillsammans sedan mellanstadiet och på senare år har man ofta kunnat se dem på stadens scener, vanligtvis framförandes mjuka ballader med stämsång och akustisk gitarr. I den utökade konstellation som Alfons Orchestra utgör spelar de dock musik som känns betydligt svårare för massorna att ta till sig.
När blev egentligen skönsången inaktuell, till fördel för mer introverta kompositioner?
- Det fanns väl inget speciellt startskott, säger gitarristen och sångaren Arvid, vi hade bara länge velat spela något lite råare. Jesper började spela med oss ibland och när vi kände att vi ville bygga på ljudet ännu mer hörde vi av oss till August och Richard.
Bandmedlemmarna går andra året på estetiska programmets musikinriktning, med undantag för batterist Erland som går första året på samma linje och gitarristen August som, lite oväntat, går idrottsprogrammet. Han har dock en del musikalisk erfarenhet från att ha spelat i flera tidigare band - liksom bassist Jesper, som avslöjar att han spelar piano i jazzorkestern AYJO.
Ok, det här är en bra fråga: barnbokskaraktären Alfons Åberg firar nästa år 40-årsjubileum och tydligen ska en musikal, baserad på en av historierna, sättas upp för att fira detta. Har någon kontaktat er om att komponera musiken?
- Nej, ingen, svarar alla samtidigt.
Tror ni att det kommer att hända?
Återigen svarar gruppen unisont nej, förutom Richard. Han tror det.
Bandet döptes Alfons då de, inför sin första spelning, inte visste vad de skulle kalla sig och bara tog ett namn ur luften. Tanken var att det skulle bytas ut, men namnet liksom fastnade. De föredrar dock att refereras till som Alfons Orchestra.
Tillhör ni någon genre, eller är ni en sådan grupp som inte vill bli stoppade i ett fack?
- Det där är ju svårt, säger Arvid, men jag känner att om man vill stoppa oss i fack så får man väl göra det. Men jag vet inte vad man ska kalla musiken, vad tänker du?
Jag tänker ofta att det påminner om något, men när jag kommer på vad det är så inser jag att så inte alls är fallet. Ibland lutar det åt shoegaze. Hur skulle du beskriva musiken?
- Mycket ljud ibland, ibland lite. Gärna mycket reverb. Gitarrmattor.
August upprepar under denna del av intervjun prefixet post-, men kommer inte på vad som ska följa det. Han provar "postrock" och säger att de inte vill vara poppiga. Jesper kontrar med att han visst vill vara poppig och de verkar komma överens om att inte komma överens.
För ett och ett halvt år sedan slutade Oasis-eran i bitterhet. Jag spekulerar över risken att Alfons Orchestra, på grund av broderlig rivalitet, ska gå samma öde till mötes. Det tror de inte, men Arvid erkänner att en hel del hätska diskussioner förekommer under repetitionerna, både mellan de två bröderna och mellan Erland och Jesper. Ett rep, berättar de senare, slutade med att alla packade ihop under tystnad.
- Men jag tror inte att det kommer att föra oss i graven, tilläger Arvid.
För Alfons Orchestra innehåller framtiden lite mindre spelningar och lite mer fokus på låtskrivandet, då de inte vill att Luleå ska ledsna på dem. Förhoppningsvis ska en EP produceras då det känner att materialet är nog kvalitativt, preliminärt efter sommaren. En spelning finns dock inbokad, på Trästockfestivalen i juli.
- Men annars vill vi mest experimentera med låtskrivandet, säger Arvid. Ta in fler instrument.
När intervjun är över återstår fortfarande en halvtimme av första april och jag frågar ifall bandet vill dra ett aprilskämt.
- Jo, utbrister Arvid som om han hade tänkt säga det ändå, Let’s Dance har hört av sig till Jesper. Han är ju halvkänd jazzmusiker, så de är intresserade av att ha med honom i nästa säsong. Han ska dansa med Carola.
Om detta är total lögn, eller kan tänkas innehålla ett korn av sanning, återstår att se.