Två kvinnor som möts genom historiens blinda vilja. Ester och Ruzia, farmor och mormor till författaren Masha Gessen. Deras livsberättelse om en ”vänskap genom Hitlers krig och Stalins fred” är verkligen är så osannolik som1900-talets ryska-europeiska historia blev. Ändå överlevde de båda, fick familj, fick sin stora vänskap.
Gessen emigrerade som tonåring till USA. Det var 1981 och både farmor och mormor är övertygade om att de aldrig får se sitt barnbarn igen. Tio år senare har historien ändrat sig, då blir skildringen nödvändig. Det är ingen enkel bok att sammanfatta, om både nazismen och kommunismen innebar ett slags planerat kaos blev sammanstötningen i kriget mellan de båda totalitära ett obegripligt kaos. Men med känd utgång.
Gessens skriver som att hon fanns med, hon såg och hörde vad som hände där i Bialystok i östra Polen där farmor Ester växte upp, ett judiskt centrum varifrån hon flyr redan 1939 och därför överlever förintelsen. Briljant student i Moskva, begåvad, judisk, kommunistisk. Modern deporteras till Sibirien. Stalins slutackord mot den ”judiska nationen” blev som bekant hans allra sista utrensningar mot en påstådd judisk läkarkomplott. Sovjet hade ett janusansikte mot judarna, tolerant och repressivt, jämlikt och diskriminerande, men med tiden alltmer det senare.
Komsomol, förälskelser, småningom familjeliv och vardag. Om nu ordet vardag kan förstås som sovjetisk alldaglighet. Vilken var kärnpunkten i sovjetkommunismen, frågar sig Gessen och svarar: fruktan. Fruktan och rädsla, en rädd befolkning kan alltid tyglas, förbrukas, förintas om nödvändigt. Om rädsla är målet är det rationellt att straffa barnen till politiska motståndare, att göra angiveri till samhällsplikt, lögn till ideal.
Mormor Ruzia är ryskfödd och en språkbegåvning utöver det vanliga, accepterar att arbeta för censuren, sorterar utländska artiklar och romaner och vad som helst efter en skala från det otänkbara till det utgivningsbara. Blir en befriad ö som kan följa världslitteraturen och de utländska korrespondenternas rapporter. Inget land översatte och gav ut så mycket världslitteratur som Sovjetunionen, men i tvättad version.
Som i den bästa roman lär man känna Ester och Ruzia. Följer dem genom 1920-talets hopp, 30-talets fruktan, det stora kriget, tyrannens död 1953. Hela tiden världen som drama. Vardagen handlar om att överleva och bevara mänskligheten, glädjas åt att inte deporteras, manövrera mellan förtryckets poler och hoppas på en normalitet bortom nazism och kommunism.
Ägna några sommardagar åt denna bok, den är uppfyllande.