After The Sunset

Handlingen ryms på en tumnagel. Filmen After The Sunset bjuder på en tunn filmsoppa utan överraskningar.

Kultur och Nöje2005-05-03 06:30
Rolf Nilsén
<STRONG>After the Sunset <BR>Filmstaden <BR>Regi: Brett Ratner <BR>Manus: Paul Zbyszewski, Craig Roseberg <BR>Foto: Dante Spinotti <BR>Musik: Lalo Schifrin <BR>Skådespelare: Pierce Brosnan, Salma Hayek, Woody Harrelson, Don Cheadle, Naomie Harris, med flera <BR>Två Kurirhästar</STRONG><BR><BR>Ibland måste man ju bara få vara ledig, luta sig tillbaka och ha det så avspänt kul som bara möjligt är.<BR>Även om det nu råkar vara på det viset att man faktiskt arbetar med en filminspelning.<BR>Någonstans misstänker jag att teamet som jobbat med After the sunset resonerat just på det viset. Och kollektivt fallit för de förekommande frestelserna.<BR>Det här är nämligen så avspänt att det riskerar att ramlas baklänges. Och slänger man in ett beskrivande ord som ?bagatell? i sammanhanget så känns det nästan som om man tar i för hårt.<BR>Det här är mera att likna vid ? ingenting att ta på något som helst allvar alls. Även om det rör sig om en kriminalkomedi. Och att den hamnat på biorepertoaren i Sverige är säkert bara någon slags spontanmanöver. Den hade exakt lika gärna kunnat gå som en målsökande robot ? direkt till video- och dvd-marknaden.<BR>Handlingen, som ryms på en tumnagel och ändå lämnar gott om utrymme över på densamma (men mystiskt nog likafullt har krävt två manusförfattare), har vi sett i några (lågt beräknat) filmer förut. Bland annat påminns jag om Alfred Hitchcocks Ta fast tjuven från 1955, med Cary Grant och Grace Kelly, som utspelade sig på Rivieran och där Grant spelade en elegant inbrottstjuv som faller för vackra Kelly.<BR>Variationen här är att den elegante juveltjuven Pierce Brosnan (som dock börjar se lite slitet härjad ut) redan har ihop det med vackra Salma Hayek. Och att de jagas av den tjurige FBI-agenten Woody Harrelson, till den ö i Västindien dit de har dragit sig tillbaka för att huvudsakligen konsumera drinkar med parasoller i.<BR>Men när ett kryssningsfartyg lägger till, med en juvelutställning ombord där bland annat en diamant som tillhört Napoleon finns med, händer diverse saker.<BR>Men överraskad blir man ? aldrig. Och godmodigheten här är närmast översvallande. För att inte direkt säga offensiv.<BR>Och alla inblandade, inklusive gamle esskompositören Lalo Schifrin som bjuder på softad musik för manschettknappar och cocktails och mästerfotografen Dante Spinotti som skickar fram ett i sammanhanget nästan omotiverat supersnyggt foto, hade det säkert väldigt trevligt och kom nog tillbaka till the Good ol? U.S. of A med betydligt snyggare solbrännor än de flesta av deras hemmavarande kolleger kunde stoltsera med.<BR>Synd bara att de så gott som helt och hållet glömde bort att de skulle medverka i en film också.<BR>Till och med Don Cheadle, som fjantar omkring som en parodisk gangster här. Det var sannerligen inte för fluff som detta han blev Oscars-nominerad, utan för Hotel Rwanda.<BR>Ett angeläget drama med verklighetsbakgrund. Som vi givetvis inte har fått se på biorepertoaren i Norrbotten ännu. Men det är klart: det är inte något fel att ha roligt och bli underhållen heller. Fast någon slags undre gräns måste man ju ändå kunna begära.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!