Om eleven läser koranen med ovanlig iver, om han/hon muttrar kritiskt, gnäller morgonsurt eller svär obegripligt. Så som unga ofta gör. Då är det läge för rapport. Om Säpo får råda. Det kan bli terrorism, en levande bomb i nästa ögonblick. Alltså önskar Säpo folklig mobilisering mot hotet, lärare, elever, socialarbetare.<br>Men nej, det är inte angiveri. Det är någonting annat, någonting som ännu inte har något namn, men är alldeles nödvändigt. Terrorism är ju så mycket värre, lyder logiken. Det är alltid värre att bli söndersliten av en bomb än att ange (oj, nu kom det där fula ordet igen) sin klasskompis, eller sin elev, eller sin bästa vän eller vem det nu kan vara som skulle kunna bli denna bomb.<br>Arbetet är svårt och kräver en viss bredd, terroristen är sällan öppenhjärtlig om sina planer att själv bli en bomb och därför måste man bli misstänksam i tid, och gärna en gång för mycket än en gång för lite. Alternativet är alltid värre.<br>Så låter det och allt är lugnt. Ingen enda partiledare kräver Säpo-chefens avgång. Och i den mån ledarsidorna andas är det med astmatiskt försiktiga suckar. Inte en enda kriskommission tillsätts, ingen gör sin obligatoriska KU-anmälan. För allt är bättre än att oväntat flyga i luften. En liten anmälan, nej det är inte alls farligt, se det som er medborgerliga plikt bara. Det kan vara ett bombrecept, det där muttret vi hörde.<br>
