Litteraturen måste per definition berätta det som inte får berättas, hålla sig på det vildas territorium, menar Abdellah Taïa.
Inför beskedet att en svensk kritiker associerat hans texter till Marguerite Duras skriker han högt.
- Herregud, vilken ära.
Duras sätt att låta sexualiteten färga tillvaron i sina romaner är något helt annat än att enbart skildra olika sexscener, framhåller han.
I sitt eget författarskap går han ännu längre.
Det sexuella ska impregnera hela texten, vare sig det handlar om kärleksförhållanden, tillfälliga ragg eller den brutala ankomsten till västvärlden, i hans fall via Genève. Där Duras snarare var självbiografiskt inspirerad är Taïa mer explicit, om än väldigt fragmentarisk.
Något som kallar
- Men jag skriver inte för att jag är galen av kärlek till mig själv, eller för att jag tycker att jag är extremt intressant, utan för att det är något som kallar på mig, något som talar till mig och som jag tycker är intressant i just de här historierna.
Fysisk närhet
I Frälsningsarmén, hans andra tunna roman som översatts till svenska, träder läsaren in i den fysiska närheten och intimiteten som fanns i hans barndomshem i Marocko. Ett på samma gång klaustrofobiskt som fritt universum, enligt Taïa. Mamman sov hela tiden hos barnen, men åtminstone en gång i veckan blev hon uppvaktad och förförd av sin man. Även om han tog henne med till sitt eget rum var barnen ständigt medvetna om vad som pågick, inte minst på grund av den hemska svartsjuka som fadern ofta gav uttryck för.
När han hotade misshandla sin skrikande fru brukade barnen slå sönder den bräckliga dörren.
- Det som hände mellan mina föräldrar framstår ibland som väldigt dysfunktionellt, men rymde också stunder av frihet. Även om den väldigt våldsamma och passionerade delen av mina föräldrars sexualitet kan verka negativ och kaotisk var det inte så. Det var livet, det kokande livet, en vulkan, säger Abdellah Taïa.
Sin barndoms frihet upplevde han i just hemmet. Problemen fanns utanför, inte minst för en pojke som var feminin och annorlunda, som tidigt bejakade sin sexualitet.
Talar öppet
Ändå är det inte mot den närmaste omgivningen utan mot regeringen och de styrande som Abdellah Taïa riktar sin kritik när han talar om sitt liv i Marocko. Den marockanska lagen förbjuder homosexualitet.
Även om Abdellah Taïas romaner finns utgivna på franska också i Marocko är han landets ende öppet homosexuelle författare, tillika bosatt i Paris där han också började skriva.
- Jag åker till Marocko flera gånger om året, jag kan tala öppet under möten, intervjuer och i bokhandlarna. Jag tror att det är just för att jag är författare. Men om jag är privilegierad är det genom litteraturen som ger mig en röst, jag är inte skyddad av regeringen, av de rika eller av min egen sociala klass.
- Men gränserna flyttas hela tiden lite grand, inte bara genom mig utan genom andra unga homosexuella som ger ut tidningar och skriver på olika sajter.
- Jag säger inte att förändringen är nära förestående men redan det som sker just nu är enormt.