A history of Violence

"Strunta i att läsa den här recensionen nu. Se filmen i stället" uppmanar Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsen läsarna och ger A History of Violence fyra Kurirhästar.

Kultur och Nöje2005-12-02 06:30
<P>A History of Violence<BR>Filmstaden <BR>Regi: David Cronenberg <BR>Manus: Josh Olson ? efter John Wagners och Vince Lockes grafiska roman <BR>Foto: Peter Suschitzky Musik: Howard Shore Skådespelare: Viggo Mortensen, Maria Bello, William Hurt, Ed Harris, Ashton Holmes, Stephen McHattie, med flera <BR><BR>David Cronenberg har ju legitimerat sig som en övervägande extrem och våldsam filmregissör, med en faiblesse för det aparta och dunkelt medvetandegjorda som har placerat honom i en särställning bland moderna västerländska filmmakare.<BR>Och när det gäller det senaste från honom, A History of Violence, så kan den närmast betraktas som en filosofisk meditation beträffande våldets natur, dess fysiska ofrånkomlighet och även möjligheten att uppnå ? en sorts ? frälsning från våldets bestialiska beskaffenhet.<BR>Viggo Mortensen, som har fått en riktig roll att bita i här efter den pinsamhet som Hidalgo innebar följande på hans bedrifter i Sagan om ringen-trilogin, spelar barägaren Tom Stall ? bosatt i en sömnig liten byhåla i Indiana med sin hustru och två barn.<BR>En kväll får hans bar besök av två rånare. Tom reagerar instinktivt vid ett tillfälle under rånets gång och lyckas eliminera bägge rånarna. En bedrift som renderar honom epitetet Stadens hjälte. Genom medias försorg blir han också känd i hela landet, vilket efter en tid innebär att han får oväntat besök.<BR>En mystiskt hotfull man (spelad av Ed Harris i sitt absoluta esse) kommer till stan eftersom han har känt igen Tom. Det visar sig att denne har ett minst sagt våldsamt förflutet, som han sedan länge försökt distansera sig från. Men nu måste han ta itu med det igen. Han måste rensa sitt förflutna på det att han ska kunna leva fridfullt i framtiden. En inte helt angenäm uppgift, så som det kommer att visa sig...<BR>A History of Violence är en oupphörligt gripande och av bultande oro påfallande sammansatt sorts film. Viggo Mortensens samspel med dels hustrun Maria Bello och de bägge barnen, samt med sin bror (William Hurt ? mycket bra även han) som han sedan länge brutit kontakten med, imponerar i all sin okonstlade komplexitet.<BR>Den bygger på en grafisk roman och det ödesbundna i serie-rutorna har med Cronenbergs massiva rutin förflyttats över till filmrutorna i stället. Här går det aldrig att komma undan ? det som ska berättas här måste också förmedlas. Utan misskund.<BR>Våldsamheten i berättelsen har sitt berättigande. Det går aldrig att försöka smita undan. Men efter den nödvändiga reningen kan möjligheten till försoning ändå inträffa.<BR>Men: strunta i att läsa den här recensionen nu. <BR>Se filmen i stället.<BR>Träffbilden fördelar sig mellan både hjärnan och hjärtat.<BR>Möjligen mindre vanligt förekommande, men effektivt och otroligt givande.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!