90 mil i bil

Precis kl:07.45 går startskottet. Bilen är nystädad och packad med en liten väska, två flaskor vatten, fyra bananer och två askar Läkerol red & spicy. Sköna byxor har valts framför nytvättade, stela jeans och solglasögonen är nyputsade. Så där ja, då var det bara att åka. Gud, vad spännande! Som ett litet äventyr. Första stoppet sker redan efter fem sekunder. Tanken ska fyllas på Statoil. Egentligen är valet av färdsätt till den kungliga huvudstaden inte så värst smart med tanke på det rekordhöga bensinpriset. Inte heller är det särskilt miljövänligt. Men vill man se Sverige är alternativet oslagbart. Ute på E 4 på väg mot Piteå tornar den vy upp sig som kommer att följa oss i princip hela resan. Det typiska svenska kustlandskapet består av träd, träd och åter träd. Dessutom nakna träd som ännu inte fått sin vårskrud. Alltså inte särskilt vackert men ändå småmysigt och tryggt på något sätt. Branta backar Redan när vi lämnar Piteå, eller åtminstone Umeå, är i alla fall jag ute på relativt okända marker. Kissblåsan börjar göra sig påmind och landskapet går mer upp och ned, dalar och kullar. Jag påpekar för chauffören, tillika min sambo, att jag tycker det är lite obehagligt att åka i branta (?) nedförsbackar. Han frågar oförstående varför men jag slipper försöka komma på ett bra svar då vi plötsligt saktar ned. Befinner man sig ute på vägarna ska man tydligen alltid ha koll på Volvobilar som står skumt parkerade vid små avfarter och rastplatser. Rätt som det är kan man nämligen ha polisens laserstråle i ändan. Lilla Sverige Något som blir extra tydligt när man färdas i bil på det här sättet är hur litet vårt land egentligen är. För vips är vi i Övik där ett litet kiss- och tankstopp väntar. Jag har passerat Foppaland en gång förut och slås än en gång av hur mysigt jag tycker att det verkar. Centrum ligger liksom i en gryta och puttrar av framtidstro. Men det är klart, trots att man ser bättre från bil än från både tåg och flyg, är alla intryck fortfarande bara baserade på en känsla. Apropå känsla, den allra vackraste platsen efter sträckan Luleå-Stockholm är utan tvekan området kring Högakustenbron och Ångermanälven. Bron ligger i Kramfors kommun och är en av världens största hängbroar, hela 1.800 meter lång. Överhuvudtaget är Höga kusten otroligt fint. Landskapet är mer öppet och även om det visserligen är obehagligt med så mycket upp och ned, är det just detta som ger det karaktär. Och när vi färdas efter just denna sträcka, trots att det enda vi får in på radion är något Rix FM-liknande blaj med Jessica Folcker-svammel och gamla Bryan Adams-ballader, pirrar det plötsligt till i kroppen och en ?gud vad livet är härligt?-känsla infinner sig. En tvättkorg rikare Men säg den känsla som varar för evigt. Lagomt i Sundsvall gör den nästan bortdomnade rumpan sig påmind och ett välbehövlig, längre lunchstopp kommer väl till pass. Efter vägen ligger dessutom Ikea, vilket man inte bör missa. När vi sätter oss i bilen igen är vi inte bara utvilade utan även en fåtölj och en tvättkorg rikare. Men samtidigt också lite fundersamma ? för vad fan kommer efter Sundsvall? Enligt våra knappa geografikunskaper verkar det bara finnas ett stort, svart hål innan Stockholm. Vilket ju är alldeles fel. Vi passerar både Hudiksvall, Söderhamn och Gävle. Men som alltid när man reser är den sista biten jobbigast och sträckan mellan Uppsala och Stockholm känns som en evighet. Väl framme konstaterar vi dock att det hela inte var så farligt och att färden med bil på många sätt är mycket mer spännande än den längs någon järnväg eller i luften. Med ett gott sällskap och några mål på vägen är det här något som jag definitivt skulle göra om. Fakta/Lla?Sthlm Tid: 9 timmar, 11 med ett långt och några kortare stopp. Sträcka: 90 mil Kostnad: Cirka 1.000 kronor. Räknat på 1 liter per mil och 11 kronor per liter. Färdväg: Raka vägen Luleå?Piteå?Skellefteå?Umeå?Övik?Sundsvall?Hudiksvall?Söderhamn?Gävle?Uppsala?Stockholm. Fördelar: Kan stanna när man vill eller göra utstickare, bra utsikt. Nackdelar: Omiljövänligt, dyrt om man inte är flera stycken, tar tid. Finast: Högakustenbron. Fulast: Vägbyggena före och efter Umeå. Fina ortsnamn: Önska, Själaved och Skuttunge. Fula ortsnamn: Sörmjöle, Innibyn och Gökböle.

90 mil i bil

 Ska man ta sig en bit söderut är flyg eller tåg de vanligaste färdsätten. Få väljer alltså att åka bil. Men är det senare alternativet ett sämre färdsätt? Fredagsyra har trotsat det höga bensinpriset och testat att ta sig till Stockholm i just bil.

Ska man ta sig en bit söderut är flyg eller tåg de vanligaste färdsätten. Få väljer alltså att åka bil. Men är det senare alternativet ett sämre färdsätt? Fredagsyra har trotsat det höga bensinpriset och testat att ta sig till Stockholm i just bil.