Margaret Thatcher tagit plats i en närmast oöverskådlig mängd kulturella verk. Men hennes påverkan på generationer av kulturskapare har varit så stor att hon även har lyckats att ta ännu ett kliv inom dramabyggandets hierarki: att figurera som den fond som allt annat utspelas kring.
När hyllade författaren Alan Hollinghurst vann Booker-priset 2004 var det just med en roman där Thatchers ande hela tiden svävade över historien.
Makt och pengar
Skönhetens linje, som även i Sverige omnämns som en modern klassiker, utspelas under fyra år då Thatcher-eran står på sin höjdpunkt. I centrum finns en ung homosexuell man, som dras in i en överklassvärld av makt och pengar, samtidigt som aids-epidemin snabbt börjar att skörda allt fler offer.
I New York Times jämförde kritikern Anthony Quinn Thatchers roll i romanen med hur Joseph Conrad lade upp berättelsen i Mörkrets hjärta: Premiärministern är en närmast poltergeistartad närvaro som "känns genom hela boken, men som precis som Kurtz i Mörkrets hjärta är osynlig ända till slutet".
Eget ansvar
Thatcher sade en gång att det inte finns något som kan kallas för samhälle - utan endast enskilda individer och familjer som har ansvar för sin egen situation. Hollinghursts roman är ett angrepp på den kultur som en sådan inställning skapar: dubbelmoral, rasism och nepotism. Och det vilar antagligen en djup ironi i det faktum att Thatcher själv blev synonym med det begrepp hon ville ta avstånd ifrån: samhället.