40 år senare på scen

Det är snart 40 år sedan en stor del av svenska folket följde Bergmans tv-serie Scener ur ett äktenskap, berättelsen om Johan och Mariannes skilsmässa som den gestaltades av Erland Josephsson och Liv Ullman. Den svenska skilsmässofrekvensen sägs ha stigit det året. Nu spelas scenversionen på Dramatens lilla scen och jag antar att det blir fulla hus hela säsongen. Det är historien om det lyckade och självgoda äktenskapet som spricker, om Johan som reser sig upp, går och faller och om Marianne som fälls, reser sig och står. Kanske står hon fram som
lite väl hamig ibland, men det är knappast Livia Millhagens fel utan manusets. Rollen tycks modellerad efter det tidiga 70-talets feminister och någon gång anas skelettet som schablon. Det har hänt en del sedan dess. Man säger att Bergman förstod sig på kvinnor; ok,
skådespelerskor och älskarinnor kanske, men hos
de övriga skymtar konstruktionen ibland. I alla fall här. Johans förvandling från säker och lyckad - en ironisk pojkman med ett överlägset och ansvarsbefriande leende - till ett förorättat barn, en snorig gosse som tappat sin peng, är suveränt gestaltad av Jonas Karlsson. I all sorg är detta skådespeleri en glädje att se. Och är det egentligen så sorgligt? Ibsens Nora i Ett dockhem är en referens för både Johan och Marianne. Och inte är väl Nora en tragisk person? Det skrattades både friskt och skräckslaget. Stående ovationer.