30 års bevakning i skog och fjäll

Mycket står på spel för naturbevakarna i statens tjänst. Deras inventering av rovdjur avgör hur stor ersättning samebyarna skall få. Väder och vind och påtryckningar från olika intressegrupper gör dem till en utsatt yrkesgrupp. Efter drygt 30 år i skog och fjäll har Bror Erikssons, Sture Danielssons och Walter Thorfves unika förmågor dokumenterats i boken I naturens tjänst ? med vakande ögon i skog och fjäll.

Kultur och Nöje2006-02-03 06:30
Åsa Lindstrand och Tor Lundberg fick följa naturbevakarna i två år.<BR> ? De tillhörde de första som anställdes av länsstyrelsen 1973. Deras kunskap blir alltmer sällsynt. De är uppvuxna under förhållanden där männi-skor levde i en blandekonomi där jakten var väldigt viktig och i en kultur som inte finns längre, säger Åsa Lindstrand.<BR> ? Deras tysta kunskap och förmågor har övats upp sedan barnsben. De har en otroligt blick för spår och kan ganska precist bedöma hur gamla de är. Och de kan se helheten i naturen.<BR><BR><STRONG>Böljande vidder</STRONG><BR>Tor Lundberg, med rötterna i Kvikkjokk, är naturfotograf och van att ta god tid på sig för att med stativ och ljusmätare invänta optimala förhållanden. Med boken har han fått jobba annorlunda ? allting utfördes i rask takt när de följde särskilt Bror Eriksson från Lainio.<BR>Landskapet i nordöstra delen av länet är böljande vidder och svårt att orientera sig i. Här har naturbevakaren räknat lyor och följt den drastiska minskningen av fjällräv de senaste åren.<BR>Ett helt annat landskap än det söder om Treriksröset har naturbevakaren Sture Danielsson. Han bor i Kvikkjokk och världsarvet Laponia med Rapadalen i Sarek är en del av hans stora distrikt.<BR> ? Det finns ingen som är så bra på järvspår som han, säger Tor Lundberg.<BR>För Åsa Lindstrand och Tor Lundberg har arbetet med boken varit lite av ett drömjobb. De har lärt känna stora delar av Norrbottens inland. Hack i häl på naturbevakarna, med otaliga mil i bil för att sedan fortsätta vidare på skoter, i helikopter eller till fots och enstaka gånger på skidor, har de fotograferat och skrivit ned sina intryck.<BR><BR><STRONG>Örndödade renkalvar</STRONG><BR>De har fått ta del av naturbevakarnas dagböcker. Det är korta noteringar om tjuvjakt, svartbyggen, örndödade renkalvar och ny växtlokal för lappblågull. Utdrag ur dem finns med i boken liksom snabbkurser i naturbevakarnas specialiteter. Det är ingen tvekan om att de båda hyser stor beundran och respekt för den kunskap naturbevakarna sitter inne med:<BR> ? Deras sätt att prata, förmåga att analysera och uttrycka sig. De är ensamvargar men både sociala och roliga. Och de är lika entusiastiska över att se småfågel som en stor älg.<BR>Det hedrande uppdraget avslutades på fredagen i och med att boken presenterades på Jokkmokks marknad, samtidigt öppnar också en utställning i Ájtte med ett 20-tal bilder och text.<BR>Till vardags arbetar Åsa Lindstrand som lokalredaktör på Kurirens Jokkmokkskontor. Tor Lundberg är frilansfotograf. De bor i Randijaur ? en bit på väg mot fjällvärlden men på pendlingsavstånd till Jokkmokk.<BR>Boken är i största möjliga utsträckning en Norrbottensprodukt. Den är tryckt och formgiven i Luleå och utgiven av länsstyrelsen i Norrbottens län på Gullers förlag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!