"I never said I was deep/But I am profoundly shallow", sjunger Jarvis Cocker på sin senaste soloskiva. Ett underbart bevis på en självinsikt som den unge Arctic Monkeys-poeten Alex Turner - med sina måhända fyndiga, men ibland väl så irriterande täta one-liners, förhoppningsvis en dag kommer att erhålla.
Denna kritiska synpunkt, vill jag dock poängtera, är menad att läsas i ett hoppfullt tonfall, eftersom det jag uppfattar som pretention tyder på att Turner ännu har potential att utvecklas som låtskrivare. En ganska svindlande insikt, med tanke på att han redan som debuterande 20-åring 2006 var den bäste samhällsskildraren England sett på väldigt länge. Dessutom finns det stunder på Suck it and see, kanske främst i titelspåret ("You’re rarer than a can of dandelion and burdock/And those other girls are just postmix lemonade"), då jag inte kan annat att buga inför det sätt hans textförfattarhjärna fungerar på.
Den inledande referensen till Jarvis Cocker trängde sig in i recensionen eftersom det är nästintill omöjligt att inte jämföra artister från liknande bakgrunder med varandra, vare sig det är musikaliskt relevant eller inte. Och med Cockers Pulp nu framgångsrikt återförenade känns det för mig rätt säkert att den ofta lite överskattade Turner och hans Arctic Monkeys aldrig kommer att bli de främsta popikoner som Sheffield stad har avlat. Men då är han också hela 23 år yngre, så det finns åtminstone gott om tid att försöka.
Bästa låt: Library Pictures. Lyckas vara garage-rå utan att låta som Queens of the Stone Age.