21 gram

21 gram (I original: 21 grams)
Royal Bio
Regi: Alejandro Gonzaléz Inárritu
Manus: Guillermo Arriaga
Foto: Rodrigo Prieto
Musik: Gustavo Santaolalla
Skådespelare: Sean Penn, Benicio Del Toro, Naomi Watts, Charlotte Gainsborough med flera

Kultur och Nöje2004-07-01 06:30
Rolf Nilsén
<BR>Om skuld, död, känslor och Gud.<BR>Berättat i fragment, som blixtrar till ibland och som vid andra tillfällen lämnar en mera oberörd.<BR>Den mexikanske regissören Alejandro Gonzaléz Inárritus film, vars titel anspelar på att människokroppen lär förlora exakt 21 gram i vikt när döden inträder och att detta då skulle representera människans själ, är definitivt inte någon lättuggad produkt.<BR>Tvärtom: här ställs det verkligen krav på åskådaren och att säga att det handlar om tre människors liv som flätas samman kring en bilolycka är, egentligen, att säga nästan ingenting alls. Jag är också rätt tveksam till om den dramaturgiska struktur som man här har valt att använda sig av, egentligen tillför berättelsen någonting utöver det gängse. Det rör sig om en klippning så korsvis genomförd att hela berättelsens struktur bryts upp och kronologin beslutsamt vräks åt sidan. Ibland lever personer, som ett ögonblick senare är döda. Och ännu lite senare återigen befinner sig vid liv.<BR>Det är en intressant och egensinnig berättarmetod. Men ibland är den ändå mest bara ägnad att skapa irritation.<BR>21 gram erbjuder alltså en omtumlande resa, men den alldeles kompakta mängd av energi som brakar loss här går ändå aldrig att bortse från.<BR>Och med den trio skådespelare som finns i berättelsens frontlinje kunde det ju egentligen, inte på allvar, bli frågan om någon dålig film. Sean Penn, som hjärtsjuk matematikprofessor som får ett nytt liv efter en hjärttransplantation. Penn är alltid djupt imponerande och han är det här också. Knivskarp och berörande.<BR>Benicio Del Toro, som nyfrälst kåkfarare i kontinuerlig brottningsmatch med sina skuldkänslor och sina livsfarliga aggressioner. Ofta skiftar ljuset i filmen till något grönskimrande när Del Toro är med. Det påminner om hur det såg ut i Steven Soderberghs Traffic, där han också hade en central roll. Ingen har haft en flottigare frisyr än vad han har här heller. Eller en sjukligt glåmigare ansiktsfärg.<BR>Dessutom känner man sig livrädd varje gång han har scener tillsammans med sin familj; fru och två små barn.<BR>Men både Penn och Del Toro överglänses i alla fall av all den emotionella närkontakt som Naomi Watts erbjuder i sin roll. Hon tillhörde de fantastiska inslagen i David Lynch obegripliga Mulholland Drive och var också furiöst bra i The Ring. Här är hon ännu bättre, som ung mor mitt i en livskris. Hudnära, är bara förnamnet för det som hon gör i den här filmen. 21 gram ägnar sig till sist åt att nog så hastigt binda ihop lite för många trådar i sitt slut och så är det då det där med den så onödigt splittrade berättarstrukturen. Hade den bara undvikit sånt, så hade det mycket väl blivit ett högre betyg också. Fast visst är det här ändå en originell, intensivt spelad och gripande film.<BR>Det kommer man aldrig undan att det är.&nbsp;&nbsp;
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!