När Raubtier spelade i Stockholm häromkvällen var det 100 besökare som inte fick komma in eftersom spelningen var utsåld. Killarna i Raubtier inser att de börjar bli ett betydande fenomen – men fötterna har de ändå kvar på jorden.
Det var i slutet av februari som jag pratade med bandets sångare Hulkoff. Han redogjorde redan då för sin realistiska och jordnära inställning.
– Raubtier kommer aldrig att spela på Madison Square Garden, sa han.
100.000 Youtube-klick senare är han fortfarande samma gamla Hulkoff. Inte alls överväldigad av de senaste månadernas framgångar med album- och singelsläpp. Dessutom kommer gänget att spela i Hultsfred. Trots Hulkoffs jordnära inställning är det ändå märkbart att han är belåten.
– Vi blir större och större hela tiden. Vi närmar oss ett läge där vi skulle kunna klara oss på det här – men vi är inte riktigt där än, säger han.
Genomslagskraft
Killarna i Raubtier konstaterar att deras band har en massiv genomslagskraft publikmässigt, men det genererar inte nödvändigtvis en massa pengar.
– Publiken är helt inne i det vi håller på med. Men ändå får man kompromissa med arrangörer när det gäller gage, säger basisten Thorbjörn Englund.
– I Gävle höll publiken på att riva sönder scenen. Det är otroligt vilket drag det är, fortsätter han.
Känns det tillfredsställande att vara rockstjärna nu då? Ni har väntat länge på det här.
– Jag vet inte... Det är en kluven känsla. Jag vet inte om hungern kanske har försvunnit. Nu konstaterar man att det här är jävligt kul, men man har verkligen landat med fötterna på jorden, säger Thorbjörn Englund.
Hade det varit bättre att bli rockstjärna när du var yngre?
– Jag tror att det är bättre att komma ut i det här livet när man är mogen (Englund fyller snart 30 år).
Tror du att man annars kan bli uppslukad?
– Ja, ja...
Medlemmarna i Raubtier har ena benet i rockstjärnelivet medan det andra är fortfarande i arbetslivet. Thorbjörn Englund jobbar inom vården, Hulkoff bryter torv och Buffeln jobbar med kylteknik.
Hulkoff konstaterar att han för tillfället tjänar mer pengar som grovjobbare.
– Men jag lever verkligen för musiken, säger han.
– Ännu har vi inte kommit åt de där stora pengarna som finns inom branschen, men det är bara att jobba vidare. Det kanske kommer, säger Buffeln.
Killarna i Raubtier har varit medlemmar i flera andra band, men det här projektet är det allra största. Tidigare har de ofta varit just de där extatiska rockfansen som finns i publiken.
– Det går inte att jämföra känslan av att stå på scen med den man får av att vara åskådare. Det är helt otroligt att stå där med tokiga fans som håller på och river stället, säger Buffeln.
Raubtier är inga drömmare. De fortsätter att ta dagen som den kommer.