2 x Åström

Kuriren når Kristofer Åström via telefon från Stockholm. I dag släpps det nya albumet Loupita, den här gången utan kompbandet Hidden Truck och mer akustiskt och avskalat än föregångarna. ? Egentligen var det en slump att den här blev akustisk. Från början ville jag spela in två album i ett. Ett tillsammans med Hidden Truck i studion och en annan version med samma låtar akustiskt. Men det drog ut på tiden och så jag ledsnade och gjorde den akustisk utan dem i stället, säger Kristofer Åström. Redan i september skall nästa skiva vara klar. Då återigen tillsammans med Hidden Truck i studion. Kristofer säger själv att Loupita ska bli en kontrast till den skiva som kommer senare. För att spela in med och utan kompbandet är enligt Kristofer två helt skilda saker. ? Jag skriver ju alla låtarna men väl i studion så arrangerar vi tillsammans. Jag är ingen diktator som sitter och skriker i studion utan alla har väldigt fria tyglar att påverka, säger Kristofer Åström. Periodare När Kristofer skriver låtar gör han det alltid själv. Hittills har han inte skrivit något till andra artister som finns på skiva, enligt honom själv mest för att ingen helt enkelt har frågat. ? Jag kan aldrig sätta mig ned och tänka att ?nu ska jag skriva en låt?. När jag väl börjar går det fort, annars ledsnar jag direkt. Redan imorgon (läs idag) reser Kristofer till Paris för att bland annat spela tillsammans med Nicolai Dunger på Export Music Sweden, en branschtillställning med inbjudna skivbolag och utländska media. ? Jag har gjort en del sådana här grejer både i London och USA tidigare och oftast är det 90 procent svenskar på plats. Men det är kul att komma dit och träffa folk man har jobbat med, och en av de roligaste sakerna med att turnera har alltid varit att se andra platser. Jag har bara varit i Paris en gång tidigare så det blir jättekul. Helt skillda saker Färska EP:n There for finns redan ute i butik. Loupita finns där från och med i dag. Under sommaren kommer Kristofer att turnera sparsamt med endast några få gig planerade, bland annat på Luleåkalaset i augusti. Allt för att hinna spela in nästa platta i tid. I det egna brevet som följer med det pressutskick som skivbolaget gör, skriver Kristofer: ?Jag har spelat in den här skivan för mig och mina närmaste. Om man gillar det är det kul, gör man det inte är det okej med mig. Jag begär inte att alla ska fatta. Ingen kan egentligen fatta hur någon annan tänker?. ? Vad jag menar med det där är egentligen att vad låtarna betyder för lyssnaren och vad de betyder för mig är två helt skilda saker. Jag gör själv så när jag lyssnar på musik att jag tolkar in mitt eget liv. Jag har inte något emot att bli stoppad i ett fack, jag förstår varför journalister gör så. Men jag förstår inte riktigt hur folk orkar med att såga så mycket när det kommer massor av skivor varje vecka. Jag tycker recensioner borde vara mer som tips istället, där man tipsar läsaren om vad de borde kolla upp. Men borde man inte också tipsa om sånt som är dåligt i sådana fall? ? Nej. Det kräver för mycket av läsaren och de måste ha följt samma recensent länge för att veta vad de gillar och inte, och det tror jag inte att så många gör. Det blir orättvist att vissa skivor får så dåligt när många kanske skulle tycka att de egentligen är bra. Läser du dina egna recensioner? ? Ja, och visst tar jag åt mig en del. Men egentligen har jag aldrig fått en dålig recension. Jag kollar mest mina egna för att se vilka faktafel de har gjort den här gången. Nu med Internet har det blivit så mycket, först läser man en recension i tidningen och sen kan man gå ut på nätet och recensera den själv. Lyssnar du mycket på andra artisters musik? ? Jag är jätteintresserad av annan musik och försöker hänga med i vad som kommer, men jag har inte råkoll på allt. Jag hade faktiskt en period i min ungdom där jag lyssnade mycket på hiphop och artister som E.P.M.D och De la Soul, men dagens hiphop tycker jag inte är så intressant. Vad tycker du om Norrbottens musikscen för tillfället? ? Jag har inte hört så mycket, men Matti Alkberg BD är bland det bästa som någonsin har släppts i Sverige. Jag är ju lite partisk här men hans texter är så bra så att jag ryser ibland, dom är helt enkelt geniala. Fixade spelningar själva ?Popundret i Luleå? har blivit ett begrepp som musikjournalister över hela landet refererar till när det gäller artister från Luleå. Tillsammans med resten av medlemmarna i Fireside gick Kristofer Åström under 1990-talet från spelningar på Tuna i Luleå, till turnéer på andra sidan Atlanten. Fireside var alltid omtalade, med lysande recensioner i bagaget men inte alltid med massor av sålda skivor. ? Det känns lite samma sak med Fireside som med min sologrej, att alla kan namnet, men ingen har egentligen hört det. I Fireside fick vi alltid bra recensioner och mycket uppmärksamhet men om folk sen kommer tillbaka efter att ha sett oss live vet jag inte, säger Kristofer Åström. Tillsammans med kompisarna från Breach och Bear Quartet hade Fireside något speciellt som drev dem under yngre år. Där lades också grunden enligt Kristofer själv för bandets och Luleås framgångar. Det var aldrig problem att få tag på replokal och spelningar fixade de oftast själva. ? Egentligen hade vi i Fireside nog lämnat Luleå när ?popundret? blev till, så kanske är det lite av en efterhandskonstruktion. Men visst, vi hade något som jag i efterhand kan tycka var coolt, framför allt med de punkband vi hade innan Fireside och Breach bildades. Vi kunde dra ihop konserter med punk, någon rockgrej och en jazzakt på Lillan. Och så sålde vi folköl illegalt medan vi hade skitkul. Vi sporrade nog varandra, och fast ingen kunde ta en ton i början var vi alltid i replokalen och kämpade. ? Fast jag tror att det kan vara en del på gång i Luleå nu igen, det har varit stiltje ett par år men det känns som att det är på rätt väg nu. Även om inte Luleå fritidsförvaltning säkert är de bästa att ha att göra med för unga band.