1809 - året som allt skall förklara

De senaste fyrtio åren har svensk, och västeuropeisk, samhällsvetenskap och humaniora valt infallsvinklar för forskning i hög grad utifrån klassaspekter, kön och etnicitet. Under 1970-talet var det klassanalyserna som stod högt i kurs och under 1990-talet var det kategorin kön som framhölls och ordet före andra var genus. Det betyder att kvinnligt respektive manligt i samhällslivet skall förstås som socialt skapat, inte biologiskt. Under 2000-talet har frågor om etnicitet varit mer uppmärksammade än tidigare. Att varje bok har sina ideal är inget nytt och att det påverkar de frågor som samhällsforskare ställer är egentligen inte märkligt. Dilemmat uppstår eftersom forskare har sanningsanspråk. Att erkänna att vetenskapliga sanningar är tidsbundna är inte helt lätt. Reflexioner av detta slag infinner sig när man läser Fredens konsekvenser; Samhällsförändringar i norr efter 1809, utgiven i serien Studier i norra Europas historia. Bokverket är en antologi och avsikten är att belysa utvecklingen i norra Finland, Sverige och Norge efter 1809 och till nutid. Utgångspunkten är främst Sveriges förlust av Finland 1809 och effekterna av den nya riksgränsen som klöv hela Tornedalen i två delar. I bakgrunden skymtar också de dryga 100 åren av rysk överhöghet över Finland samt den svensk-norska tvångsunionen 1814-1905. Napoleonkrigen ritade om Europas karta på många ställen. Ur svensk synvinkel behandlas främst Tornedalens samt samernas historia. I båda fallen går det att härleda många problem tillbaka till just 1809. Det märkesår som nu går mot avslutning har berört en del av dessa problem även om märkesåret varit mycket inriktat på mer teatrala ämnen som kanondunder, kulor och krut. För samernas del var den allvarligaste följden av "1809" att renbetesmöjligheterna påverkades och efterhand inskränktes. Samernas huvudnäring hade tidigare i liten utsträckning påverkats av riksgränserna. Renbetesrätten var gränsöverskridande och överhuvud var samernas liv och försörjning inte styrt av nationsgränserna i någon nämnvärd utsträckning. Med restriktioner bestämda av nationsgränserna förändrades villkoren för renskötseln. Den tidigare "vildmarkens" ökade betydelse för industriellt naturresursutnyttjande och åtföljande nationell politik kom också att på många sätt påverka samesamhällets villkor. Frågan är då om det går att särskilja effekter på samesamhället orsakade av "1809" respektive effekter av industrialiseringen och det storskaliga naturresursutnyttjandet (malm, skog, vattenfall). Ingen av uppsatserna i antologin behandlar den frågan. Effekterna av "1809" för den svenska delen av Tornedalen var inte i första hand näringsmässiga som för samerna, utan rörde mer traktens identitet. De finsktalande i Tornedalen blev en nationell minoritet. Statens försvenskningspolitik, en strävan efter bland annat språklig enhetlighet, skapade en känsla av utsatthet hos dem som skulle "försvenskas". Politiken kom främst till uttryck inom områdena skola, utbildning och kultur. Genom 200 år är det möjligt att följa en nationalitetspolitik riktad mot minoriteter inom Nordkalottområdet. Detta har inte bara gällt för Sverige utan även för Norge, Finland och Ryssland (Sovjetunionen). Antologin exemplifierar dock mest med Sverige. I fråga om Tornedalen har den nationella politiken präglats av assimileringsambitioner och i fråga om samerna kan man avläsa både segregering och assimilering i politiken. Oavsett bevekelsegrund har politiken lett till strukturell diskriminering. Fredens konsekvenser ska spegla utvecklingen på Nordkalotten under 200 år. Många av uppsatserna, dock inte alla, gör återkopplingar till "1809" för att förklara
orsakssamband. Ibland är dock sambanden svåra att se, frågan är om inte effekterna av "1809" övertolkas, kanske i ljuset av att 2009 firats ett 200-årsjubileum, Märkesåret. Antologin gör anspråk på att förklara de krafter som format Nordkalotten i ett 200-årsperspektiv. Resonemang om etnicitet tillämpas i vissa uppsatser, främst kopplat till Tornedalen och till samiska förhållanden. Det geografiska området Nordkalotten rymmer dock mycket mer och där är det tveksamt om etnicitetsbegreppet har något avgörande att bidra med för att förklara exempelvis ekonomisk, politisk och social utveckling. Invändningarna här förtar inte värdet av antologin Fredens konsekvenser. Det finns dock stort behov av ytterligare jämförande forskning om Nordkalotten, eller om den numer nyttjade geografiska termen Barentsregionen, och då menar jag hela området, inte bara delar av det. Då måste man belysa 1800-talets jordbrukstillväxt, industrialisering, befolkningsökning och bebyggelseexpansion. Vidare 1900-talets folkrörelser, offentliga sektor, välfärdspolitik och efterhand småbruksdöd och avfolkning av glesbebodd landsbygd. Då träffar man på de krafter som bestämt livsvillkor och försörjning för en stor majoritet av befolkningen i denna del av Nordeuropa. "1809" och etnicitet torde i detta sammanhang svara bara för en mindre del av förklaringarna till utvecklingen. Barentsområdet, ja inte ens Norrbotten, är enhetligt och då måste man akta sig för att utifrån delen generalisera om helheten. Kanske är Barentsområdet inte en region i någon som helst betydelsefull mening. Transnationella likheter finns i vissa avseenden, men är det tillräckligt? Kanske måste Barentsområdet studeras uppdelat i specifika områden i en nationell kontext.