i Europa, där vi åt några goda middagar och gick på opera. Alla var med - fruar och andra respektive hanterades med hjälp av uppfinningsrik övertids-
revision och kreativ resebyråfakturering - och jag vill gärna tro att det var uppskattat, också operorna. Så kom vi att se Smetanas Brudköpet på den gamla Pragoperan, Leoncavallos sorgliga Skratta Pajazzo på den förfärliga, sovjetbyggda operan i Budapest och Puccini på La Scala i Milano och mycket mer.
(I Milano såg vi förstås också Inter på San Siro, men det var väl snarare balett).
Om man är öppen för tung Hollywoodsk melodram, är det lätt att ta till sig opera. Det lärde jag mig en gång för länge sedan av Norrbottens-Kurirens legendariske reporter och filmrecensent Gunnar Cyrano Söderholm, när vi träffades varje december i Luleå Filmstudios styrelse. Cyrano älskade Hollywoods George Cukor lika mycket som han beundrade Bayreuths Rikard Wagner och han brukade gärna berätta den sanna historien om Lohengrins svantransport på Berlinoperan. Det var en uppsättning han sett någon gång på 1950-talet och där - efter aldrig skulle glömma. Så här var det. Den store tenoren, Walter Geisler, fick stående ovationer efter slutarian och smickrades till ett da capo, något som emellertid inte den scenarbetare som manövrerade svanen uppmärksammade. Svanen var Lohengrins transportmedel, med vilken han en gång anlänt till dramat och
i finalen också skulle avresa med. Medan Geisler solade sig i publikglansen och sjöng en repris av sin avskedsreplik halade den ouppmärksamme scenarbetaren in svanfarkosten mellan sidokulissernas skärmar, så när tenoren äntligen var färdig, hade svanen för länge sedan avgått och scenen var tom. Här kommer poängen: Applåderna dundrar, Walter Geisler vänder sig mot kulisserna, formar handen till en tratt vid munnen och ropar: -När avgår nästa svan? Vi skrattade gott varje gång och det är väl så med opera; man kan göra sig lustig över de stora åthävorna, men det är faktiskt allvar. Opera berättar om tillfälliga möten, om kärlek
och svek, men egentligen handlar det alltid om det Tragiskas betydelse.
Opera är att drabbas, att för ett ögonblick tro sig vinna lyckan, för att sedan förlora allt. Det skulle jag senare få erfara.
Fortsättning följer