På samma sätt som i Konsthallen i Luleå disponerar Bothniasalongen på Västerbottens museum i Umeå flera salar. En av dem har ett svart-vitt anslag och två stora verk fångar besökarens blick direkt. Det är Victoria Anderssons textila broderi med vita trådar på svart väv, ”Reflexion”, som möter Josefin Östlunds plastglänsande helsvarta ”Grepp”. Målningar av norrbottningarna Leif Å Larsson och Jan Anders Eriksson bryter av men upprätthåller rummets kontemplativa ton.
Och rummen är viktiga för den upptäcktsfärd i samtida nordlig konst som juryernas urval är. Skellefteå konsthall består av ett avlångt rum, en korridor, och ett rum med vrår. Men också hängningarnas betydelse för en utställning blir synlig. I Umeå stiger till exempel Niklas Nymans fotografi ”Sjön” fram på ett tydligare sätt än i Luleå. Nu påtalar de röda plaststolarna sin självklarhet i naturen. Samma sak upplever jag med Britt Hillboms ”Mora”, men då av att det är på Konsthallen i Luleå det lilla vardagsverktyget verkligen får kraft.
En, kanske given, upptäckt är därför att flera av konstnärerna också återkommer i de olika salongerna. Ibland också med helt andra verk eller med verk som på något sätt hänger ihop med dem i någon annan av utställningarna.
En av dem är målaren Staffan Westerlund. Ett verk av honom hänger på Konsthallen i Kulturens hus i Luleå, i Skellefteå två helt andra. Narrativet i hans bilder är påtagligt, något har hänt eller kommer att hända dem som finns i bilden. Känslan är hotfull, något som givetvis förstärks av att en del av gestalterna är barn.
Detta kontrasteras av humorn i Hanna Holmgrens blyertsteckningar ”Korthårig”, ”Mörkhårig och ”Långhårig”. Abstrakta bilder som skickar signaler om någon form av animaliskt väsen. I Luleå visas ett textilt verk av henne, ”Hår och hud I och II”.
Konstnärerna har valt att skicka in ansökningar till de olika jurygrupperna. Kanske har de skickat till båda, kanske bara till en av dem? En konstnär som är unik för Skellefteå är fotografen Ulf B Jonsson från Luleå, vars skarpa foto ”Hoppet”, en ryttare som blickar ut över ett skogligt landskap interfolierad med hus och vatten, blir en påtaglig motsats till Johannes Bergströms drömtonade fotografier "Abisko I – III" på motsatt vägg. En annan som visas exklusivt i Skellefteå är Alexandra Backlund. ”Väx upp igen i en inre trädgård” heter en stor installation i påträngande rosa och grönt. I verket ställer hon frågan ”Om du vore ett träd. Hur skulle du se ut?” Ja, hur skulle jag?