Valaffisch från 1928 där den mycket stora arbetarrörelsen utmålades som blodtörstiga kosacker som snart skulle sälja kvinnor, upplösa familjen, avskaffa äganderätten och sprida förtryck och bolsjevism över landet.
Åren var 1928 och i september var det val till riksdagens andra kammare. Den allmänna rösträtten var ganska nyetablerad, först 1921 fick ju kvinnor fritt rösta till riksdagen. Efter första världskrigets stora dödar och fullbordade revolutioner här och där ville samhällena aldrig kommat till ro, många historiker ser mellankrigstidens Europa som en tillfällig paus under ett utdraget krig. Snart skulle den stora depressionens elände bryta ut, trettiotalets marsch mot mörkret. Det var val i Sverige och den stora, den mycket stora arbetarrörelsen utmålades som blodtörstiga kosacker som snart skulle sälja kvinnor, upplösa familjen, avskaffa äganderätten och sprida förtryck och bolsjevism över landet. Affischerna var värst, suggestivt svartskäggiga kosacker hotade späda, vita kvinnor.
Det gick ganska bra för högern, de ökade röstetalet och ministären Lindman tillträdde efter valet. Amiral Lindman var en historiskt kraftfull figur, en industriledare med politisk begåvning.
Ett tag trodde jag att årets val skulle bli en historiens ogenerade blinkning till kosackvalet. En höger bestående av fyra partier ledda av själva avgrunden. Men istället verkar det bli en valrörelse där vår tids viktigaste fråga deltar genom sin totala frånvaro. Jo, det går att citera lågheter i mängd. Men hur var det nu, vilket är ett större hot – klimatkatastrofen eller elpriset? Europa brinner denna sommar och snart nog hördes rösten från avgrunden: såvitt jag vet har fler dött av kyla än av värme. Jimmie tänkte till. Pakistan dränks i monsunen, men än inga visdomsord om hur bra det är med regn, såvitt Jimmie vet. Ju fler bevis från klimatet självt, desto tystare.
Historien har slutat upprepa sig eftersom historien inte längre har något att jämföra sig med. Varken om klimatet eller om politiken.
När politik fungerat som bäst har det allmänna bästa låtit sig kombineras med det allmänna missnöjet. Till kanaliserade rörelser för reformer, generella förändringar för rättvisa, rimlighet, utveckling. Därför går Ryssland nu mot avgrunden, ett land sammanhållet endast av apati och säkerhetstjänsten har ingen framtid.
De värsta klimatförnekarnas närvaro i världen är tydlig, de bedriver också de värsta diktaturerna. Vi borde tala högt om detta, om kopplingen demokrati - klimat. I ett omvänt kosackval där en allians formar sig till en kanaliserad rörelse, förenande förnuft och framtid, demokrati och överlevnad.
Det sägs ibland att beviset för Guds existens är hans frånvaro. Oavsett teologin verkar det stämma bra på klimatfrågan i årets valrörelse, dess frånvaro är skriande, men dess existerande realitet är högst närvarande.