Trots den spridda uppfattningen att vi lever i en tid av stark polarisering har man på något vis kunnat enas över partigränser, ideologier och principer. Snacket om polarisering är ett aktuellt ämne och i samhällsdebatten framställs det ofta som om vi lever i en särskilt polariserad tid här i Sverige. Både politiker och folk i allmänhet ger uttryck för vitt skilda, starka åsikter. Tonläget är ofta högt och upprört och värderingar kan tyckas så oförenligt långt ifrån varandra att samtal knappt är möjliga att föra. Det pratas till och med om att demokratin är hotad, och inom kulturlivet är projekt med demokratiinriktning prioriterade när det gäller finansiering.
Men! Åh, vad jag älskar ett men. Ny forskning visar att dagens Sverige inte alls är ovanligt ideologiskt polariserat, i alla fall inte i en historisk jämförelse. Vi har inte mer intensiva åsikter idag än tidigare. Och det finns få tecken på att vi har en polarisering som hotar att lamslå demokratiska samtal eller processer.
Men, uppenbarligen så upplever många en polarisering och lika mycket som jag älskar ett men så älskar jag ett varför? Hur kommer det sig att det blivit en så allmänt vedertagen sanning att vi är polariserade när vi faktiskt inte är det?
Vad forskarna kunnat se är att den så kallade affektiva, alltså känslomässiga, polariseringen har ökat något. Det handlar inte om åsikterna i sig, utan våra känslor gentemot andra grupper. Vi har lite lägre förmåga att acceptera andras åsikter och är lite mindre toleranta mot andras värderingar.
Det finns säkert flera förklaringar till detta, men gissningsvis kan sociala medier spela viss roll. Kanske moderna medier leder till en sorts minskad ideologisk segregation och ökade friktionsytor. Både för att det är lättare för fler att uttrycka sina åsikter och att mönster bryts när inte geografi och sociala grupperingar avgör vems röster var och en hör. Även om många raderar vänner som uttrycker vissa värderingar så kan man inte kontrollera vilka vänner ens vänner har, och så tvingas man möta provocerande åsikter i alla fall.
Forskning menar i alla fall att vi inte tycks leva i parallella informationsvärldar. Förutom att avliva myten om polarisering så kan det även vara dags att avliva myten om filterbubblor. Sådana falska sanningar i sig är väl ett hot mot demokratin så gott som något. När något upprepas så många gånger att vi börjar tro på det och låter det påverka vår världsbild.