Ett krig rasar i Europa. I helgen sköts sju människor i Stockholm. Två dog Flera skadade. Och på tisdagen nås vi av att en knivattack på en flicka under 15 år skedde på måndagseftermiddagen i Ängelholm.
Unga vuxna som skjuter på varandra. Barn som dödar barn. Och en daglig rapportering av Rysslands invasion av Ukraina och olika gängkonfliker med stort våldkapital och förödande konsekvenser.
Kanske är det mot denna fond av vanmakt som nyhetsrapporteringen från Colombia går rätt in hjärtat. Här handlar det inte om barn som dödar barn, utan barn som tar hand om varandra och överlever 40 dagar i regnskogen. Det är en underbart vacker historia med ett lycklig slut för denna syskonskara från urfolket Huitoto. En sann, samtida berättelse med plats för många tårar av glädje.
Jag menar, tänk att 13 år gammal, först se sin mor sakta dö under fyra dagar efter flygplanskraschen, och sedan ta hand om sina syskon ett, fem och nio år gamla. Hur kunde de överleva regnkaos, hundattacker, hot om väpnande styrkor och uttorkning?
Räddningsarbetarna har följt barnens spår sedan de lokaliserat de störtade planet – små kojor av pinnar ihopbundna med hårsnoddar, blöjor, halvätna frukter och fotspår har gett hopp om att barnen är vid liv. Och sedan det underbara beskedet på fredagen när räddningsteamets komradio ropade ut att miraklet skett – de fyra barnen var återfunna vid liv!
En nyhet, en berättelse som ger hopp. Det finns tack och lov fortfarande plats för omtanken, kärleken och mänskligheten i vår världs alla liv.