Den 10 juni 2020 avslöjade Palmegruppen att man misstänkte att Stig Engström – också känd som "Skandiamannen" – mördat Olof Palme. Och eftersom Engström avlidit år 2000 meddelade gruppens spaningsledare Hans Melander och åklagare Krister Peterson att förundersökningen därmed var nedlagd, 34 år efter att Olof Palme sköts i ryggen vid korsningen Tunnelgatan och Sveavägen.
En person som är mycket skeptisk till Palmegruppens slutsats är Lena Andersson. I romanen "Koryféerna" presenterar hon istället sin konspirationsteori – en sammansvärjning bland några maktens män i statsapparaten som ser landets försteminister som en belastning. Inte minst för hans flirt med Sovjetunionen och tro på att kunna frälsa världen med det bästa samhällssystemet – "den svenska modellen".
"Koryféerna" är till ytan en nyckelroman om Palmemordet, men kanske mest en uppgörelse med socialdemokratin som beskrivs som en idélös ideologi där pragmatismen står över alla andra värden. Det är ett grått, trist och maktfullkomligt Sverige som presenteras. I statsapparatens korridorer med hemliga möten på exotiska platser finns denna gråa massa av män med hybris – övertygande om sin egen förträfflighet för det allmänna bästa.
Sanningsägaren i denna roman är Nils Niia från Jokkmokk som återger alla de komplicerade processer som sker efter mordet med syfte att sopa undan spåren av de "riktiga" mördarna. Varför Lena Andersson valt en same från Jokkmokk till denna allvetande berättare blir jag inte klok över. Handlar det om en upprättelse för ett folk eller ett alibi där landsbygden åter får klä skott för en mylla där konspirationer frodas och växer? Något haltar i själva upplägget även om det bitvis kittlar fantasin.
Samtidigt vilar något förutsägbart över hela berättelsen. Lena Anderssons teori om att det finns människor inom socialdemokratin som vet mycket mer om mordet än vad som kommit till allmänhetens kännedom känns inte omdanande. Mordet lär förbli en gåta utan säkra svar och spekulationer om vem som verkligen sköt Olof Palme i ryggen med två skott den 28 februari 1986 kommer att fortsätta. Lena Anderssons bok är bara en av över 100 böcker som skrivits i ämnet. Det lär bli fler.