Var det en kursändring som svenska folket fick rösta om eller hände det bara? Är du nyfiken på dessa frågor så är en läsning av Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige” inte fel. Bitvis baxnande upptäckter om ett förändrat Sverige.
Cervenka skriver flyhänt med precisa, pedagogiskt vassa exempel, inte sällan med humoristisk udd. Hur Sverige under såväl borgerligt som socialdemokratiskt styre har krattat i manegen för de rika knösarna att bli ännu rikare för att travestera ”Karl Bertil Jonssons julafton”. Gåvoskatten avskaffades som bekant, liksom arvsskatten och fastighetsskatten. Och som grädde på moset har Riksbanken bidragit med att pressa ner räntorna till minusnivåer vilket – har vi ju lärt oss – förbilligat lånen så att de redan rika kan sko sig ännu lite lättare. Det har förvisso även möjliggjort för vanligt folk att låna, det är sant. Men ju mer du äger, ju större lån och bättre förtjänster; se där poängen.
Nu kryper valet närmare. Och de frågor opinionsinstituten vill att vi ska prioritera bland är: kriminalitet, skola, sjukvård eller integration. Frågan om dagens råkapitalism utgör ett hot mot samhällskontraktet, själva idén om en gemenskap ja, den frågan finner vi inte i formulären. Och inte är det särskilt mycket debatt i media kring frågan heller. Fördelningspolitik är inte à la mode.
Sverige har till dags dato 542 miljardärer i landet, alltså minst tusen miljoner per skaft. En kapitalist i 1960-talets Sverige var närmast liktydigt med Marcus Wallenberg. Skillnaden mot dagens kapitalister är att familjen Wallenberg var med och byggde landet, skapade arbeten via framgångsrika företag som Atlas Copco, ABB, Electrolux med flera. Dagens kapitalister skapar sina förmögenheter huvudsakligen inom fastighets- och aktiebranschen. Monopolpengar om vi ser till vilken samhällsnytta de gör då prio ett är att göra aktieägarna på gott humör – alltså den tanke som ekonomen Milton Friedman lanserade där pengarna var tänkta att även sippra ner till vanligt folk. Vilket aldrig skedde så som var tänkt.
Och Cervenka ställer frågan om hur lyckat det är när näringslivets vinstoptimering smittar av sig ända ner i offentligägda verksamheter; i skola, vård och omsorg som blir resultatenheter i New Public Management. Vi vet ju resultatet. Fokus på ekonomi ersätter idén om delaktighet, en annan värdegrund genomsyrar samhället när medborgarna blir kunder. Mänskliga relationer ersätts med transaktioner. Ska vi börja väga blöjor igen?