"Bildaktivisterna, aktioner i bild i Svenskt 1960- och 1970-tal", berättar på drygt 1 000 sidor historien om just Bildaktivisterna och dess frontfigur Tommy Tommie. Upphovspersoner är Cecilia Grönberg och Jonas (J) Magnusson och den är utgiven på Oei Editör/Oei Books.
Det är en ambitiös bok och författarna har gjort ett gediget arkiv- och intervjuarbete. Jag har i ärlighetens namn ännu bara läst de delar som handlar om Norrbotten. De övriga 900 sidorna får vänta.
Bildaktivisterna var en grupp som bildades i Stockholm 1968 för att med bilden som vapen försöka arbeta för ett ”fritt socialistiskt samhälle där solidaritet och människovärde sätts före lönsamhet”. Gruppens idéer och framför allt en av grundarna Tommy Tommie kom också att påverka kulturlivet i Norrbotten under många år. Tommy flyttade upp till länet för att bli lärare på Kalix Folkhögskola i slutet på 1960-talet och blev kvar i regionen och aktiverade sig på många fronter.
Norrlandsbulletinen, Bygget i Morjärv, Norrbottens bildgrupp, Fotograficentrum, Medieutbildningen på Kalix Folkhögskola, Fotoskolan i Luleå, är några verksamheter där Tommy Tommie haft ett finger med i spelet och boken fördjupar och sätter in allt i ett sammanhang. Flera citat från de Norrbottniska tidningarna visar att Bildaktivisterna inte fick många poäng hos den tidens kulturredaktörer.
Det är inte bara min gamla fotolärare Tommy Tommie som dyker upp mellan pärmarna. Det blir som en minneskavalkad med gamla vänner och bekanta. Aktiviteter och bilder som flyttats ner i minnets arkiv flyter sakta upp till ytan.
Boken väcker glädje men även frustration till liv. Jag var aktiv i Norrbottens bildgrupp och Fotograficentrum under detta kollektivismens tidevarv. Det är underbart att jobba i grupp och se ett gemensamt arbete växa fram, när det fungerar. Och visst har det gått bra många gånger, men det har också hänt att samarbetet mynnat ut i intet.
Inspirerad av boken dammar jag av mina egna pärmar med dokument från den tiden. Jag bläddrar igenom gamla protokoll från Fotograficentrum och Norrbottens bildgrupp och det går inte att ta miste på den ungdomliga entusiasmen. Idéerna var många och storslagna, pengarna obefintliga och tekniken analog och långsam. Men långsamheten hindrade oss inte att skapa bilder, affischer, vykort och tidningar. I stormöten stöttes och blöttes idéerna, några gjorde lite och andra tog på sig ett större ansvar.
Det fanns tillfällen när gick allt i stöpet men vad gjorde det, man blev arg och frustrerad ett tag men det gick över för egentligen var det mesta bara roligt och intressant.
Jag vill avsluta med ett citat från det sista protokollet från Norrbottens bildgrupp i min pärm.
”Vad har hänt med vårt superprojekt sen sist? En del hade börjat arbeta lite smått. Andra har inte mer än börjat tänka. Tankar som ledde till en känsla av ytlighet och vykortsmakeri. Men nu kan vi sluta tänka, för hela projektet har brakat samman. Alltför många har hoppat av för att vår idé ska gå att genomföra. Så här kan det inte fortsätta var vi överens om (precis som vanligt alltså).”
Ur det som gått sönder föds något nytt. Detta var en tid som ledde mig fram till där jag är idag. Och den tiden är numera dokumenterad i en mäktig bok. All heder åt författarna.