När vi sedan åker för att helghandla lättsmälta matvaror möts vi av ett upplysande budskap i reklamrött: Jorden finns på andra sidan butiken!
Himlens lokalisation ville Ica-handlaren inte säga någonting om och det stärkte oss i övertygelsen att semesterkänslan är ovissheten om vad som ska hända härnäst. Känslan som kan infinna sig som ett smärre överfall, exempelvis mitt bland rädisorna. Den förflugna tanken att det kunde gå på ett ut att rensa ogräs eller inte. Någonting häpnadsväckande kan lika gärna ske som någonting fullständigt alldagligt. Stunderna i det fullständigt uttråkade som leder till helt fantastiska upptäckter på vindsvåningar eller ostädade uthus.
Sverige fick sin första lag om betald semester 1938, men det dröjde några årtionden innan semester blev ett begrepp, kanske först på femtiotalet när även välståndet följde med på ledigheten. För utarbetade kvinnor fanns semesterhem som idag hade kallats retreat, ett slags pensionatstillvaro närmast. Min faster hade åtta barn och slet hårt. Sin första semester fick hon genom Centerkvinnornas organisation där hon var medlem. Via denna organisation kunde hon resa på husmorsvila, till Gotland var det visst. Det var hennes första semester, möjligen hennes enda.
Bilderna från femtiotalets semestrar är befriande enkla. Svankryggiga tvåmanstält och rangliga småstolar, dåförtiden var det inte rullande hem som var semestervilan, husbilen inte uppfunnen. Allt är lite närmare naturen, anspråkslöst. Genom tältduken hördes allt, fågelsången, när barr ramlar från tallarna, björkarnas prassel. Trangiaköket var ett faktum sedan trettio år, mat kan lagas varm och det finns konserver. Allting är hemester, Mallorca knappt en tanke.
Egentligen är det ett gott liv detta, att unnas ledighet efter slit och släp. Men naturligtvis förskräcktes de konservativa, talade om förslappning och dåliga seder, hur vulgärt det var och hur moraliskt förkastligt. Allra värst blev det med charterresandets sextiotal, den i övrigt kloke författaren Sven Delblanc lät som en knarrig byaålderman när han fördömde sedeslösheten: ”Nu var det industrisemester, och under några korta veckor på Mallorca försökte vi efterlikna njutningsheroernas liv på Rivieran. Men resultatet blev bara alkoholism, sjaskiga äktenskapsbrott, veneriska sjukdomar, baksmälla och leda”.
Arbete är till stor del plikt och rutin. Men semesterdagar kan ibland visa det goda liv som åtskilliga tänkare drömt om, de utopiska kanske mest. Promenader på förmiddagen, lite läsning till lunch och så något för kroppen, trädgård eller idrott, fiske kanske. Möjligheten att komma på en ny tanke. Det nödvändiga arbetet, plikten, är bara ett avlägset hot och dagarna är lust, eftersom frihet är normalt.